Tillbaka Read Runeberg

Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897: Del 1

Originalsida 360
Originalsida 360
Originalsida 360
Originalsida 361
360–361

Sida 360

302

STOCKHOLMS FÅNGVÅRD.

Karl XI år 1695 öfverflyttades å stadens stat. Genom magistratens ovisa nit blef alltså kommunen betungad med underhållet af ett allmänt strafffängelse.

Tukthuset var, såsom förut är nämndt, ursprungligen en tvångsarbetsanstalt för manliga eller kvinnliga lösdrifvare. Men därjämte blef det allt ifrån början användt såsom en central straffanstalt för både män och kvinnor, hvilka ådömts fängelsestraff vare sig direkt eller såsom förvandlingsstraff i stället för böter.

Mot slutet af 1600-talet öfvergick emellertid tukthuset till att blifva en straff- och tvångsarbetsanstalt endast för kvinnor. De manliga fångarna sändes nämligen vid denna tid till arbete på rikets fästningar. Samtidigt började hela anstalten alltmer råka i förfall. Manufakturarbetet kom så småningom ur bruk af brist på arbetstillfällen, och fångarnes egentliga sysselsättning blef renhållning af stadens gator.

Omkring hundra år efter tukthusets tillkomst inrättades i hufvudstaden en liknande anstalt, det s. k. spinnhuset. Till hämmande af lösdrifveriet, hvilket utbildat sig till en outhärdlig plåga för den bofasta befolkningen, förordnades 1698, att i Stockholm skulle inrättas ett arbets-, rasp- ocli spinnhus för manliga ocli kvinnliga lösdrifvare, för hvilken anstalts underhåll vissa afgifter skulle utgå, bland andra en viss penning af hvarje fastighet i staden i förhållande till dess värde. Inrättningen skulle hafva två afdelningar, nämligen rasphuset, afsedt för de manliga fångarne, som där skulle sysselsättas med raspning af färgträ, och spinnhuset för kvinnliga fångar. Detta beslut ledde icke till någon verkställighet förrän 1722, då kronan inköpte en tomt å Långholmen att användas för spinnhusets behof. Därefter började omedelbart arbetet å byggandet af fängelsehusen ocli bedrefs med den skyndsamhet, att inrättningen kunde öppnas år 1724, då i ocli med detsamma de 1698 beslutade afgifterna trädde i kraft. Något rasplius kom däremot icke till stånd, hvarför äfven de manliga fångarne inhystes i spinnhuset. För öfrigt blef detta senare icke blott en tvångsarbetsanstalt, utan äfven allt ifrån början en straffanstalt, där personer, som ådömts fängelse, fingo af tjäna sitt straff. Någon annan skillnad mellan användningen af spinnhuset ocli tukthuset fanns alltså icke, än att i tukthuset uteslutande kvinnliga fångar intogos. Ehuru spinnhuset till en del underhölls med afgifter, som särskildt betungade hufvudstadens borgare, ansågs det likväl för ett kronans fängelse.

Emellertid fortgick under 1700-talet tukthusets förfall och nådde en grad, hvarom man nu har svårt att göra sig en föreställning. Slutligen blefvo fångarne bortlegda till en enskild person ocli flyttade till ett privat lius på Kungsholmen, där under pågående tvister om kostnaden för deras underhåll en stor del af dem omkommo genom hunger, köld och vanvård. Omsider beslöts, att tukthusfångarne skulle intagas å spinnhuset mot det

Källa: Project Runeberg ·