Sida 359
301 STOCKHOLMS FÅNGVÅRD.
särskilda tortyrkammare. Tortyren, hvilken fore 1734 betraktades såsom ett ordinarie rättsmedel, förbjöds visserligen genom 1734 års lag i regel, men med det undantag, att domaren i grofva brottmål ägde försöka med svårare fängelse att få sanningen i ljuset, ocli med stöd af detta undantag fortfor tortyren alltjämt att användas. I häktet under gamla rådhuset fanns ett dylikt »svårare fängelse», benämndt tjufkällaren; i smedjegårdshäktet fanns ett ännu mera beryktadt pinorum, den s. k. Rosenkammaren, ocli slutligen omtalas en tredje tortyrkammare, känd under benämningen Hvita Hästen, hvilken sannolikt var belägen vid amiralitetets arrest å Skeppsholmen. Tortyren synes å alla dessa ställen hafva utförts på samma sätt och bestått däri att delinkventen, naken och fängslad med handklofvar, upphängdes i liandklofvarna vid den kalla fängelsemuren till dess han bekände eller löpte fara att mista lifvet. Som bekant afskaffades tortyren fullständigt af Gustaf III 1772. Tjufkällaren igenfylldes då, ocli de öfriga tortyrrummen förstördes.
Stockholms kommun liar emellertid ägt icke blott ransakningshäkten, utan äfven straffängelser. Bland sådana anstalter, som helt eller delvis bekostats af Stockholms kommun, är tukthuset det äldsta; dess ursprung kan spåras till konung Gustaf II Adolf. I en förordning mot tiggare och tidstjufvar af år 1624 föreskref denne konung, att i hvarje provins skulle upprättas dels ett barnhus, där fattiga värnlösa barn skulle uppfostras, dels ett tukthus, där lösdrifvare, så väl män som kvinnor, skulle intagas att »med sina händer förtjäna sin föda ocli göra tukthuset profit». Endast i Stockholm kom denna förordning till verkställighet. Här upprättades redan på 1620-talet en kombinerad uppfostrings-, straff- och tvångsarbetsanstalt å Gråmunkeholmen. Då denna anstalt emellertid snart råkade i förfall, skänktes till densammas upprättande år 1633 af kronan en tomt vid Rörstrand, hvarest nödiga byggnader uppfördes, först för barnhuset ocli senare — på 1640-talet — för tukthuset. Dessa båda anstalter, hvilka till en början hade gemensam styrelse, inrättades på bekostnad af kronan ocli enskilda välgörande personer samt skulle underhålla sig själfva med tillhjälp af ett anslag från kronan. Stockholms kommun liade således till en början icke någon befattning med tukthuset. Men fram på 1660-talet skedde liäri en förändring. Fångarne i tukthuset användes till arbete för manufakturernas behof, ocli man började invagga sig i den förhoppningen, att tukthuset genom vinst å fångarbetet skulle blifva ett lukrativt företag. Sedan politikollegium år 1668 fått sig anförtrodd styrelsen öfver tukthuset, började därför magistraten på allt sätt sträfva efter att göra detsamma till en stadens inrättning; utgifterna för anstalten bekostades af stadskassan, ocli arbetet därstädes drefs för kommunens räkning. Häraf uppkommo åtskilliga tvister, hvilka, sedan det visat sig att förhoppningarna om vinst af tukthusinrättningen voro fullkomligt falska, slutade sålunda, att tukthuset genom beslut af konung
Källa: Project Runeberg ·