Sida 654
XYI.
FATTIGVÅRD OCH VÄLGÖRENHET I STOCKHOLM
AP
B. OXENSTIERNA.
Den mörkaste slagskuggan i den för det nittonde århundradet så karakteristiska företeelsen, uppkomsten af storstäder, är helt visst den härmed — såsom det länge ansetts oundvikligt — förbundna pauperismen. Lyckligtvis har dock skuggan varit så i ögonen fallande ocli samhällsandan så känslig, att härigenom snart sagdt med en naturkrafts nödvändighet fram-tvungits medel ej blott att lindra utan äfven att aflägsna missförhållandet. Dessa medel, fattigvård ocli välgörenhet, äro väl lika gamla som mänskligt armod, men de hafva, i den mån armodet tagit den egendomliga gestalt, som betecknas med ordet pauperism, erhållit en särskild prägel. Från att under flydda tider ha varit endast ocli allenast en omedelbart på den mänskliga medkänslan grundad hjälpsamhet i det tysta, ett den lyckligare lottades lindrande af en medmänniskas nöd, har vården om samhällets parias därjämte blifvit något annat och mera, ett offentligt arbete, ett medvetet sträfvande hos kommunen så väl som dess enskilda medlemmar att råda bot för en samhällssjukdom, en sträfvan, som visserligen fortfarande måste söka sin rot i människokärleken, men som ej får underlåta att klart fatta sitt mål i sikte och noga spörja om de rätta medlen.
Under vårt århundrade liar äfven Stockholm blifvit en storstad. Om den än ej i storlek kan mäta sig med utlandets metropoler ocli därför ej heller fattigdomseländet i dess slumkvarter blifvit så skriande, så tinnes där dock tillräckligt armod och tillräcklig medkänsla för likars nöd för att kalla till lif fattigvård och välgörenhet i ganska stor skala.
Dessa båda ord ha under den senaste tiden börjat få en olika betydelse, af hvilken vi i detta kapitel vilja begagna oss för att få fasta termer för de båda hufvuddelar, i hvilka sträfvandena att förbättra nödlidandes belägenhet sönderfalla, i det vi med ordet fattigvård beteckna de åtgärder, som af
Källa: Project Runeberg ·