Sida 655
FATTIGVÅRD OCH VÄLGÖRENHET I STOCKHOLM.
581
kommunen, och med välgörenhet de åtgärder, som af enskilda vidtagas för nämnda syfte.
Någon annan bestämd gräns mellan dessa båda delar torde vara svårt att uppdraga, vare sig med afseende å de olika föremål, mot hvilka de rikta sig, eller de olika medel, de använda. I förstnämnda hänseende gäller för hufvudstadens fattigvård, liksom för landet i öfrigt, fattigvårdsstadgans föreskrifter, att (§ 1) befinnes minderårig (= yngre än 15 år) eller den, som i följd af ålderdom, kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet eller lyte är oförmögen att genom arbete förvärfva livad till lifvets uppehållande oundgängligen erfordras, sakna egna medel samt underhåll och vård af annan, då skall nödtorftig fattigvård honom lämnas, samt att (§ 2) för beviljande af fattigvård i andra fall hvarje kommun själf äger bestämma grunderna, men att, där (såsom förhållandet är i Stockholm) så ej skett, det ankommer på fattigvårdsstyrelsen att meddela hjälp efter eget bepröfvande. Det torde icke utan fog kunna sägas, att, såsom ju i någon mån måste vara fallet, Stockholms kommun utdelar understöd, hvarhelst verklig nöd existerar, utan att spörja om anledningen därtill, i hvilket afseende den enskilda välgörenheten har bättre tillfälle till urskillning. I afseende å medlen att hjälpa är det i Stockholm, såsom väl äfven annorstädes, den enskilda välgörenhetens uppgift att utfinna nya, kraftigare medel mot pauperismen, under det den offentliga fattigvården måste hålla sig på förut upptrampade stigar ocli i afseende på nya försök får nöja sig med att pekuniärt understödja den enskilda företagsamheten, hvilket jämväl torde framgå af nedanstående skildring.
Historisk öfversikt.
Om fattigvårdsanstalter i Stockholm under medeltiden veta vi ej mycket. Till våra dagar ha dock åtminstone namnen bevarat sig af det under konung Valdemars regering stiftade »Helgeandsliuset», af »De spetelskes hospital» och af »S:t Görans hospital», anlagdt af Magnus Ladulås år 1288 på nuvarande Johannes kyrkogård. För öfrigt torde vård om fattiga lia öfvats af kyrkan ocli särskildt klostren. Sedan Gustaf I genom reformationen fråntagit dessa deras rikedomar, upplät lian gråmunkeklostret å Riddarholmen till allmänt hospital, där de fattiga ocli sjuka blefvo underhållna af S:t Klara klosters, Helgeandshusets ocli andra stiftelsers räntor och inkomster. Detta hospital flyttades på 1550-talet till Danviken; dess föreståndare ocli de s. k. fribröderna, d. v. s. de »som förde med sig så mycket, att det blef en båtnad en sådan mottaga», erhöllo, under namn af »Danviks skrå», särskilda regler, utfärdade af magistraten. Dess hufvudsakliga inkomster utgjordes af de betydande jordförläningar, tillhopa 991/i hemman, anstalten efter liand erhöll af Sveriges konungar.
I enlighet med stadgandet i 1619 års förslag till förordning om städernas administration, att »i hvarje stad skulle inrättas barnhus, dit de, som gingo
Källa: Project Runeberg ·