Sida 656
582
FATTIGVÅRD OCH VÄLGÖRENHET I STOCKHOLM. 582
ocli tiggde på gatorna kundé inhäfvas ocli liållas från kättja ocli själfsvåld», inrättade Gustaf II Adolf år 1624 ett barn- ocli tukthus i Stockholm, i hvilket skulle intagas »fattigmans barn, 100 st. man- och kvinnkön, för att reda ull, väfva bomersin, rask, saratt m. m.», men äfven därjämte »skalkar, skökor ocli bofvar för groft arbete, såsom att bereda läder, såga, mala, skära sten». Denna inrättning, sedermera kallad »allmänna barnhuset», var till en början inhyst i klostret på Riddarholmen, men flyttades snart till en år 1633 skänkt »ödetomt, inemot Rörstrand, emellan sjön och borgarnes tomter», numera kvarteret Barnhuset vid Drottninggatan, där anstalten haft sin lokal till år 1885. Dess existens betryggades dock först år 1637, då Kristinas förmyndare beviljade det åtskilliga privilegier, i första rummet fyrationde-tunnan af tionde-spannmålen i de flesta länen, hvaraf inrättningen nu har en årlig inkomst af nära 50,000 kronor, och hvartill sedermera lagts åtskilliga andra inkomsttitlar såsom sakören, tolagsmedel, förmyndarekammarens öfverlopps-medel, kortstämplingsbevillning m. m. Sin egentliga förmögenhet har dock barnhuset af testamenten och donationer. För dess förvaltning ocli nuvarande ställning få vi framdeles tillfälle redogöra. Som af namnet angifves, var inrättningen från början ej blott barn- utan äfven tukthus; år 1667 förlades jämväl dit ett fängelse för tjufvar, som förut varit inhysta å Stockholms slott i ett fängelserum, kalladt Smedjegården. Ar 1674 utsågos tjänliga rum i barnhusets byggningar, så väl för de fattiga barnen som för fångarne i tukthuset och år 1692 fastställdes, att några medel af barnhuset ej mera finge tagas till tukthusfångarnes underhåll. Men med det fullständiga särskiljandet tyckes hafva anstått, ända tills ett rasp- ocli spinnhus inrättats i en härför år 1724 inköpt egendom å Långholmen.
Dessa båda inrättningar, Danvikens hospital och allmänna barnhuset, voro Stockholms enda fattigvårdsanstalter ända till inrättandet af församlingarnas fattighus vid midten af 1700-talet, och af öppen fattigvård fanns ej annan än utdelningarna från den af politiekollegium förvaltade s. k. husfattigkassan, hvars tillflöden utgjordes af, t utom testamenten ocli donationer, räntor ocli arrenden från några gårdar, en viss ringa procent af bouppteckningar ocli testamenten, burskapsfattigpenningar, sakören, afgifter af kome-dianter, armbössepenningar vid tullarna, m. m.
Af välgörenhetsanstalter funnos fore nämnda tidpunkt endast tre, samtliga hospital för orkeslösa af kvinnokönet, nämligen drottningens hospital eller det s. k. Drottninghuset, tillkommet på grund af drottning Ulrika Eleonora d. ä:s donationer år 1686, borgerskapets änklius, stiftadt 1724, samt Soopska fattighuset, upprättadt genom grefvinnan Anna Maria Soops testamente 1734 för tolf behöfvande kvinnor, som varit i familjens tjänst.
I den mån dels hufvudstadens folkmängd växte, dels medvetandet stärktes om samhällets förpliktelser mot dem, som genom ålder ocli sjukdom äro oförmögna att försörja sig själfva, visade sig dessa karga fattigvårds- ocli
Källa: Project Runeberg ·