Sida 659
FATTIGVÅRD OCH VÄLGÖRENHET I STOCKHOLM.
585
bl. a. af åtskilliga skrifvelser från öfverståthållare^ dels till kungl. maj:t dels till konsistorium. Än talas om inrättande af arbetshus vare sig för kronans räkning eller i sammanhang med fattighusen, än föreslås, att hvarje församling borde utse personer, som ej blott skulle föra listor öfver de fattiga utan äfven bland dem fördela inflytande almosor och förvalta donationer.
På öfverståthållarens förslag tillsatte kungl. maj:t den 21 maj 1805 en kommitté, som afgaf betänkande 1807, hvaruppå redan den 12 augusti samma år följde en kungl, stadga om en allmän fattigvårdsinrättning i Stockholm. Denna stadga blef af kort varaktighet, men är anmärkningsvärd därigenom, att den sökte med ett slag lösa den administrativa svårighet, som uppkommit därigenom, att i ocli med inrättandet af fattighus församlingarna i fattigvårdshänseende kommit att utgöra skilda kommuner. I stället för denna decen-tralisation införde nu 1807 års stadga fullständig centralisation, i det den gjorde hufvudstaden i fattigvårdshänseende till en kommun under en direktion och en aflönad öfverdirektör med kungl, fullmakt. Att kungl. maj:t kände sig oviss, huru detta experiment skulle lyckas, bevisas däraf, att stadgan promulgerades att gälla endast i tre år.
Under de följande åren t. o. m. 1813 utkommo flere kungl, bref angående fattigvården i Stockholm, för hvilka utrymmet ej tillåter oss i detalj redogöra, men genom hvilka, då centralisationsförsöket rönt för starkt motstånd inom församlingarna, fastställdes en ny ordning, stadfästad genom det sista af brefven, den 8 december 1813.
Genom denna lagstiftning sökte man finna en medelväg mellan de båda principerna: centralisation ocli de territoriella församlingarnas själfstyrelse. Den invecklade ocli tunga förvaltningsmekanism, som för detta ändamål åstadkoms, är väl af stort intresse för den, som vill studera vårt samhällslifs historia, men har för vårt ämne numera ingen praktisk betydelse. Endast så mycket kan i förbigående nämnas, att den hufvudsakliga fattigvårdsförvaltningen så väl inom som utom fattighusen tillkom dessas direktioner, under det för den centrala förvaltningen funnos »Comiterade för Fattigvårdsärenden», »Deputerade för Allmänna Fattigvårdsafgiftens bestämmande» en »Fattig-Cassæ-Direktion» m. fl. myndigheter.
Genom de svårigheter, som vållades härigenom i afseende så väl å administrationen som ekonomien, hindrades utfinnandet af reformer, till hvilka ansatser visst ej fattades, utan som tvärtom i skrifvelser från den tiden betecknas som högst önskliga. Af nya anstalter lia vi sålunda endast en att anteckna under perioden, nämligen prins Karls uppfostringsanstalt för fattiga ocli värnlösa barn, till hvars grundande inbjudning år 1830 utfärdades af dåvarande pastor primarius J. O. Wallin ocli underståthållaren Olof af Wann-qvist vid jubelfesten till firande af kristendomens 1000-åriga förkunnande i Sverige, hvilken inbjudning börjar med följande, för tiden karakteristiska ord: »Ett nytt fält öppnar sig för välgörenheten — ett fält, som, besådt af
Källa: Project Runeberg ·