Tillbaka Read Runeberg

Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897: Del 1

Originalsida 661
Originalsida 661
Originalsida 660
Originalsida 661
660–661

Sida 661

FATTIGVÅRD OCH VÄLGÖRENHET I STOCKHOLM.

587

ombildades först det ofvan omtalade södra frivilliga arbetshuset. Den nya inrättningen fick sitt reglemente fastställdt af kungl. maj:t den 16 mars 1855. En liknande anstalt inrättades för de norra församlingarna den 1 oktober 1860 å en för detta ändamål af allmänna barnhuset inköpt tomt å Kungsholmen, kallad »Grabbens gärde», hvilket namn anstalten ännu i dagligt tal bär. En militärförsörjningsanstalt öppnades 1852, men sammanslogs snart med »Grabbens gärde».

Ändtligen hade man alltså lyckats lösa de mest brännande af de till den offentliga fattigvården hörande frågor, som så länge hållits tillbaka af den allt förlamande decentralisationen. Därigenom hade emellertid utgifterna sprungit upp till en förut ej anad höjd. Från det att stadens allmänna fattigvårdsbevillning år 1845 utgjort 33,320 rdr. 6 sk. 11 rst. b:o, uppgick densamma för år 1860 till 295,011 rdr. 12 öre rmt., alltså nära nog sexdubbla beloppet. Men så anser sig också öfverståthållare!! i sin femårsberättelse för åren 1856—1860 kunna hänvisa på tillräckliga fattigvårdsanstalter och nästan utrotadt bettleri. Den tid var dock icke långt aflägsen, då de nu vidtagna anordningarna skulle visa sig allt utom tillfyllestgörande.

Äfven i afseende på inrättandet af nya välgörenhetsanstalter står 1850-talet högt, ity att sommaren 1851 Stockholms diakonissanstalt började sin verksamhet; härjämte hafva vi att anteckna Malmqvistska barnuppfostringsinrättningen, samt Stockholms första barnkrabba, å Kungsholmen, båda öppnade 1854, m. fl. Dock, dessa anstalter tillhöra så mycket vår tid, att denna korta historiska öfversikt ej är rätta platsen för deras beskrifvande, utan få vi framdeles återkomma till dem.

Är 1862 den 23 maj erhöll Stockholm sin nya kommunalförordning, hvarigenom i fråga om fattigvården bland annat fullständig centralisation infördes i förvaltningen. Fattigvården är sedan dess en stadens gemensamma angelägenhet. Fattigvårdsstyrelser inom de särskilda församlingarna finnas väl ännu, men dessa äro endast delegationer af den för hela staden gemensamma fattigvårdsnämnden. Den sålunda antagna organisationen är i sina hufvuddrag den ännu bestående, ocli öfvergå vi därför till en utförligare skildring af densamma.

Den kommunala fattigvården.

Öfverstyrelsen för stadens fattigvård tillkommer, såsom redan antydt, den af 16 utaf stadsfullmäktige utsedda ledamöter bestående fattigvårds-nämnden, som inom sig väljer ordförande, ocli för hvilken på förslag af stadsfullmäktige instruktion fastställes af kungl. maj:t. Dess första ännu gällande instruktion är af den 4 mars 1864. Enligt densamma äger fattigvårdsnämnden att ordna ocli besörja den allmänna fattigvården jämte den därmed förenade tillsynen öfver sedlighet och ordning samt att meddela

Källa: Project Runeberg ·