Tillbaka Read Runeberg

Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897: Del 1

Originalsida 687
Originalsida 687
Originalsida 686
Originalsida 687
686–687

Sida 687

590 FATTIGVÅRD OCH VÄLGÖRENHET I STOCKHOLM.

613

Anstalten var först inrymd i en oansenlig lokal vid Pilgatan å Kungsholmen, flyttades 1857 till Jaktvarfvet vid Mälaren och 1862 till Ersta vid Saltsjön. Utom ett vidt omkring skönjbart kapell, med ett litet grafkapell, ett ståtligt, år 1896 invigclt hem för diakonissor, ett ålderdomshem för diakonissor, det gamla diakonisshuset, hvari numera finnes bland annat en hushållsskola, samt föreståndarens bostad, finnas nu vid Ersta byggnader för följande anstalter:

ett sjuldms, hvarå 1895 intogos 356 patienter, af hvilka 149 vårdades fritt, och polikliniskt behandlades 1,606, medellösa fritt;

ett sjukhem, å hvilket 1895 vårdades 22 obotligt sjuka, af hvilka hälften för längre eller kortare tid åtnjutit fri vård;

ett »barn- och räddningshem» vid Lilla Ersta, i hvilket 1895 vårdades 23 flickor, med ålder ej understigande 5 år; samt

ett »magdalena- och skyddshem», ined plats för 40 flickor. Detta hem var, såsom namnet angifver, ursprungligen afsedt äfven för fallna kvinnor af vuxen ålder, men då det befanns svårt att hålla dem skilda från de yngre, ocli andra föreningar börjat med sådan räddningsverksamhet, ägnar man sig numera uteslutande åt räddandet af unga flickor, hvilkas hem och omständigheter ingifva farhågor, eller som redan börjat på lastens bana. Egentligen skulle inga här intagas yngre än 12 år, men det liar visat sig nödvändigt i enskilda fall att intaga till ocli med nioåringar. A sistnämnda båda hem intagas barn någon gång fritt; för flertalet erläggas dock afgifter, varierande mellan 65 ocli 150 kronor, hvilkas summa dock knappt betäcker utgifterna för kosthållet. Som ofvan nämndt, bidrager staden till det förstnämnda hemmet med 1,310 kronor och till det sistnämnda med 2,500 kronor. Men till underhållet af anstalten i det hela bidrager hvarken stat eller kommun.

Diakonissanstalten hvilar i religiöst afseende på rent statskyrklig grund. Dess plan torde vara så allmänt bekant, att någon utförlig redogörelse ej här är af nöden. Endast torde böra framhållas, att afsikten med moder-husets egen verksamhet i första hand är utbildandet af diakonissor, »systrar , dugliga för arbete i församlingarna. Verksamheten utom anstalten är alltså målet. I afseende på arten af denna verksamhet liar anstalten sedan sin anläggning undergått betydande förändringar. Till en början ägnade sig diakonissorna nästan uteslutande åt skolvård. I mån af folkskolelärarinne-seminariernas utveckling blef denna verksamhet öfverflödig ocli har numera alldeles upphört. Därefter öfvergick man förnämligast till sjukvården, men äfven till fattigvården inom församlingarna. Under de senast förflutna åren har sistnämnda verksamhetsgren vuxit om sjukvården, tydligen emedan behofvet af sjukvårdssystrar tillgodosetts genom andra föreningar bättre än hvad fallet varit med fattigvården.

Diakonissornas utbildning göres mycket omsorgsfull. En noggrann sofring föregår antagandet. Kursen är ej bestämd till tiden. I allmänhet

Källa: Project Runeberg ·