Sida 185
149 STOCKHOLMS ENSKILDA BYGGNADER.
inskränkningar. Så förbjöd redan Bjärköarätten att bygga svalar öfver tvärgator, ocli Byggningabalken bjuder, att sådana svalar ovillkorligen skola borttagas. Yid allmänningsgator fingo svalar ej hafva större bredd än en ocli en half aln, så vida ej platsen eller gatan var mer än vanligt, bred. Yisbylagen medgifver svalen ett framsprång af fem fot ocli rätt för ägaren till två motliggande lius att förena dem genom en tre fot bred svalgång.
Husen hade sällan mer än två till tre fönster åt gatan, under medeltiden stängda med träluckor, senare med hornrutor eller med blyinfattade runda glas, s. k. buteljbottnar. Mellan byggnaderna skulle lämnas en alns bredd för att tillåta vattnet från de branta taken att afrinna. Ett minne af dessa mellanrum är förmodligen den s. k. »Trots-gränden» mellan Järntorget ocli Prästgatan.
Om husens inre anordning lämna de gamla köpebrefven en och annan upplysning. Det heter t. ex. i ett bref af 1443: »stenhus med vind, stufva, kammare, sofrum (möjligen flere), gatubod, kornhus, två källare och ett mak (afträde)», ocli i ett annat från 1490 talas om ett stenhus »tre vindar liögt», alltså ett köpmanshus, som under sitt branta takfall rymde präktiga magasin för ägarens varor. Ibland hörde till egendomen särskilda uthus, »stugu -lius, hvarmed åtminstone under medeltidens senare del icke menas kök utan brygghus, stall, koriilius eller spannmålsbod och vedbod. Förmodligen liknade anläggningen i detta fall de gamla gårdar, som ännu anträffas här ocli elär i Lubeck, i hvilka man genom en hall i den hvälfda bottenvåningen kommer in på en bakgård, kring hvilken uthusen ligga grupperade. Byggnaderna gömde inom sina massiva tegelmurar ocli under sina branta tak af s. k. munktegel1 eller torf trefna rum, låga i tak, med putsade väggar ocli golf af trä, mera sällan af sten eller tegel, hvilka rum vid högtidliga tillfällen pryddes med bonader, lios en ocli annan patricier kanske till ocli med voro panelade, ocli hvilkas stadiga väggfasta möbler, tunga bord, väldiga sängar och vackert arbetade husgeråd af ädel metall, koppar, tenn eller järn gåfvo ett intryck af solid enkelhet och trefnad.
Att en lagstiftning för enskilda byggnader fanns redan under medeltiden framgår af det ofvan sagda, ocli denna lagstiftning liade äfven sina särskilda öfvervakare. Under senare delen af 1400-talet liade i Arboga — och sannolikt äfven i Stockholm — tvenne »syllsättare», eller som de i Jönköping kallades »tomtaskådare», förtroendet att, när en tomt öfvergick från en ägare till en annan, jämte grannarne eller ensamma mäta dess längd och bredd, en förrättning som fullständigt motsvarar vår tids stadsingeniörs-
1 Af Helga Lekamagillets räkenskapsbok vet man, att tegeltak användes på gillets byggnader.
Källa: Project Runeberg ·