Sida 186
150
STOCKHOLMS ENSKILDA BYGGNADER.
kontors skyldigheter. Till byggnadsverksamhetens befordrande voro anställda en stadssmed ocli (tvenne?) stadstimmermän.1
Enligt stadslagen skulle staden hafva två byggmästare, utan hvilkas medgifvande ingen fick rifva eller bygga hus, alltså ett slags byggnadsnämnd..
Äfven en brandsyn fanns på 1400-talet ocli utgjordes af »fjärdingshöf-clingen» (ett slags roteman) jämte borgare ocli råd, hvilka liade att fyra gånger om året granska brandredskapen, ett uppdrag som i vissa städer, t. ex. Arboga, var öfverlåtet på särskilda så kallade »brandskådare».
Början till vår tids institutioner för reglerande af den enskilda byggnadsverksamheten återfinnes således redan under medeltiden. Deras rent borgerliga karakter, åsyftande inbördes rätt och säkerhet, gick dock under reformationstiden mer eller mindre förlorad, i det att stadens ombyggnad och »försköning» då på sätt ocli vis blef en politisk affär, föremål för regenternas af Yasaätten patriarkaliska omsorg och pådrifven af deras omtanke om så väl hufvudstadens säkerhet som om dess rikets stigande makt värdiga yttre.
De uttryck, denna omsorg tog sig, voro säkerligen icke alltid odeladt angenäma för borgarne i staden. I detta arbetes historiska afdelning (D. I. s. 93) äro redan omtalade de talrika förordningar, som påbjödo, att alla trähus skulle rifvas ocli stenhus i stället uppföras, att bristfälliga byggnader skulle repareras ocli hvitmenas, att korsvirkeshus skulle beklädas med sten, ni. fi. föreskrifter af samma slag.
Att det detta oaktadt icke gick så fort med stadens omgestaltning, därom vittnar dels Gustaf II Adolfs bref från Elfsnabben clen 8 juni 1630 angående ombyggnad af staden »östanmur», dels förmyndareregeringens 1638 utfärdade påminnelse om ombyggnadens genomförande »efter den dessein, salig kungen låtit upprätta». Af drottning Kristinas bref 1649 om »fasta och korsvirkes husens» expropriation för stadens reglering vill det synas, att korsvirkeshusen ännu ej voro beklädda med sten eller ombyggda — och likafullt fick 1662 kanslivaktmästaren Gamaliel Jönsson Höök tillstånd att uppföra en badstuga af trä på Helgeandsholmen, med hvars rifning ännu 1686 anstånd erhölls.
Till en början hacle man efter reformationen fullt upp att göra med att dela rofvet, att bortskänka eller afyttra de från gillena, klostren och kyrkorna indragna egendomarna.
Emellertid byggdes ett ocli annat under denna tidrymd, ocli clen nya konstsmak, som Vasakonungarne införde i landet genom de på Stockholms slott sysselsatta byggkonstnärerna, spriddes äfven i andra lager än hofvets
1 Stadssmeden hade 40 mark i lön och fria släggkarlar; timmermännen hade 18 mark i lön.
Källa: Project Runeberg ·