Sida 316
260 STOCKHOLMS GATOR, AFLOPPSTRTJMMOR OCH PLANTERINGAR.
Enligt denna förordning skulle liögsta uppsikten öfver »gators och gränders stenläggning ocli jämnande» åligga magistraten, särskildt ämbets-ocli byggnings-kollegium, hvilket i sin ordning skulle tillse, att stads-ingeniören, »som därvid bör äga specialem curam», uppfyllde denna sin skyldighet. För sådant ändamål skulle han anställa nödigt antal gatu-läggare, men skyldigheten att stenlägga och vidmakthålla gatorna ålåg då, såsom i långt senare tid, liusägarne, hvilka också själfva i allmänhet torde hafva låtit utföra härför nödiga arbeten, hvarvid den, som själf ej ägde häst, hade rättighet att »för skäligt pris» få sten och sand framkörda af stadens åkare. Stadsingeniörens ocli hans gatuläggares befattning med stenläggningen inträdde först då en husägare frivilligt anlitade honom därom, eller då någon, trots tillsägelse af byggnings-kollegium, underlät att omlaga sin gata; kostnaderna, »tillika med tio daler silfvermynts böter för tredsko», skulle då genast utexekveras af husägaren eller hyresmannen, hvilken senare »hade att korta det på hyran».
Angående stenläggningens beskaffenhet säger samma förordning, att »gatorna måste läggas med jämna stenar, men inga små eller kulrige»; rännstenarna, i synnerhet vid stenhusen, skulle stadsingeniören, »så mycket någonsin möje-ligt är», tillhålla vederbörande att lägga af huggen sandsten, ocli de, som gingo tvärs öfver gatorna, »måste för all ting vara af breda gatustenar, såsom ock icke tvärdjupt nederlagde, på det vagnar och kärror så mycket lättare måge kunna gå däröfver.»
I den förnyade byggnadsordningen af 1763 var skyldigheten att lägga rännsten af huggen sandsten gjord ovillkorlig för ägare af nya hus, som därefter uppfördes, och angående gatuläggningen heter det, att det »åligger stadsingeniören, igenom de därtill antagne gatu- och stenläggare, att låta utsöka tjänlige stenar till hvart ocli ett behof särskildt, således, att till rad-, ränn- ocli förband-stenar tagas aflånge och runde, ju större ju bättre, men till fyllning mindre stenar; gruset, som till stensätta ingen brukas, måste
229. Åsögatan väster ut från Borgmästaregatan.
c. J. G. fot.
Källa: Project Runeberg ·