Tillbaka Read Runeberg

Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897: Del 2

Originalsida 317
Originalsida 317
Originalsida 316
Originalsida 317
316–317

Sida 317

261 STOCKHOLMS GATOR, AFLOPPSTRTJMMOR OCH PLANTERINGAR.

vara groft ocli stadigt, dock utan mycken stenblandning; men ofvan på stenläggningen nyttjas finare sand till hoppackning och sammanstötning; hörandes gatan väl förbindas, och rutorne, som ej få vara större än emellan 3 och 4 alnar i qvadrat med mindre stenar i korsband tillsammans sättas; hvarefter den nylagda gatan beströs ocli väl sammanstötes.»

I sammanhang härmed skärptes ansvaret för husägaren så väl för underlåtenhet att låta laga uppkomna bristfälligheter som ock för oförsvarligt arbete vid gatuläggningens utförande. Angående den ifrågavarande skyldigheten stadgas, att den skall gälla »så långt af halfva vägens eller

230. Artillerigatan norr ut från Linnégatan.

gatans bredd, som hvars och ens tomt eller hus räcker», men »utaf torg och andra allmänne platser bör hvar och en därvid boende tomt- eller husägare låta fylla ocli stenlägga tolf alnar ut ifrån dess lius eller tomt, och det så långt, som den sig sträcker; Men för det öfriga af torget eller platsen drager Byggnings Collegium, för stadens räkning, behörig försorg».

Första gången tuktad eller bearbetad sten omnämnes såsom lämplig beläggning för Stockholms gator torde vara i ett kungligt bref från Gustaf III till öfverståthållaren baron Armfelt. I detta bref, hvilket egentligen handlar om Norrbrobyggnaden, skrifves bland annat: Vid samma tillfälle vele Vi äfven uppdraga eder att besörja, det ingen annan sten än den

C. J. G. fot.

Källa: Project Runeberg ·