Sida 202
Planscher och Kartor
19(3
POSTVÄSENDET.
för Oluff Jönsson att resa omkring landet ocli förordna Posterne». Från sistnämnda dag är det, som svenska postverket daterar sin begynnelse.
Det var för öfrigt, efter tidens sed, tämligen stränga bestämmelser, denna förordning »om Post-Boden» inneliöll. Så stadgades däri, bland annat, att på hvarje sträcka af 2 högst 3 mil skulle utses en edsvuren bonde eller postiljon, helst den som kunde läsa ocli skrifva, hvilken skulle hafva två drängar sig till hjälp, och så snart lian hörde den ankommande posten blåsa i posthornet, borde han genast annamma brefven af honom ocli därmed igenom natt ocli dag vidare fortlöpa; ocli skulle den fortlöpande postdrängen bestås två timmar på hvar mil att 1 öpa, vid äfventyr, om denna tidsfrist öfverträddes, att straffas med afsättning ocli 8 dagars fängelse vid vatten och bröd. För obehörigt uppehåll å ställe invid postvägen utgjorde straffet fyra veckors fängelse vid vatten ocli bröd. Naturligtvis motsvarades postböndernas skyldigheter af vissa rättigheter, hvilka efter hand utvecklades till frihet från utskrifning, gästning ocli skjutsning samt från dagsverken. Denna institution med postbönder ocli posthemman liar för öfrigt i sina hufvuddrag ägt bestånd inom det svenska postverket ända till utgången af 1873.
Från den gamla förordningen om »Post-Boden» är äfven att anteckna, hurusom, enligt densamma, i hvarje stad skulle utses en edsvuren person, som kunde läsa ocli skrifva, till hvilken man kunde aflämna brefven, hvilka han skulle under ett kuvert (copert) eller knippa vidare fortskicka. Dessa postförvaltare, hvilka såsom ersättning för bestyret frikallades från kontri-bution och borgerlig tunga samt fingo behålla de inflytande brefpenningarna, fingo särskildt aflägga ed att ej uppehålla posterna öfver en half timma.
I en senare, den 2 januari 1643, af förmyndareregeringen utfärdad »General Riksens Postordning» meddelades närmare föreskrifter, liuru med posterna och postförsändelserna skulle förhållas. Ur denna postordning må framhållas bestämmelsen, att i Stockholm skulle residera en postmästare såsom chef för verket, under hvilken postförvaltarne skulle lyda i alla städer, dit postbuden skulle löpa. De bref, man önskade få befordrade från Stockholm, borde vara inlämnade i posthuset innan kl. 6 på aftonen och betalas enligt särskildt fastställd taxa.
När den ofvannämnde Anders Wechell vid postverkets inrättande ställdes i spetsen för postinrättningen, tillerkändes honom rätt att åtnjuta de vid Stockholms postkontor inflytande postpenningarna. Efter lians inom kort inträffade död öfvertogs befattningen under några år af hans änka under titel af rikspostmästarinna. Från den 1 januari 1643 finna vi en Johan Beijer i spetsen för postverket. Denne måste år 1654 lämna befattningen för riksrådet Wilhelm Taube, som af drottning Kristina utnämndes till generalrikspostmästare, jämväl med rätt att tillgodonjuta brefpenningarna vid postkontoret i Stockholm. Taube innehade, med ett par års afbrott,
Källa: Project Runeberg ·