Sida 299
Planscher och Kartor
FÖRLUSTELSER. M. M.
269
skåpet, lyckades ej heller. Nu kom åter en fransk trupp till Stockholm, och svenska teatern måste åt denna afstå sin skådeplats i Bollhuset.
Fransmännen anlände 1753 och beskrifvas som framstående både på talscenen och i operan, men länge dröjde det icke förrän man införskref äfven ett italienskt operasällskap, som stannade här i tio år. Den svenska teatern förmådde icke uthärda täflan med utländingarne, ty ehuru man förut visat sig så angelägen om att få en fullkomligt svensk skådebana, var denna nu ej modern längre, utan den förnäma världen och de bildade klasserna i allmänhet besökte företrädesvis det franska spektaklet ocli den italienska operan.
Oaktadt sådana svårigheter samt fastän den svenska komeditruppens medlemmar förde den uslaste tillvaro, fortforo de dock att spela, än i Stockholm, än i landsorten, men äfven i hufvudstaden i mycket olämpliga och rent af eländiga lokaler. Ansökan att få begagna Bollhusteatern de aftnar, då fransmännen icke spelade där, lämnades utan afseende. Att skådespelarne likväl icke tröttnade hade till följd att den svenska scenen slutligen vann seger öfver de utländska teaterföreställningarna i vår hufvudstad, ocli nämnda scen står därför i tacksamhetsskuld till dem, som under så svåra motgångar och under så stränga försakelser sökte fullfölja den en gång utstakade planen, att göra modersmålet hemmastadt på teatertiljorna.
Den verksammaste i det afseendet torde Petter Stenborg hafva varit. Han ansågs som en af svenska teaterns förnämsta skådespelare, men nödgades genom teaterns motgångar att en tid afbryta sin konstverksamhet och skall under ett par år lia hållit krog samt äfven ägnat sig åt andra lika okonstnärliga sysselsättningar, ända till dess lian åter lyckades beträda tiljorna ocli bilda ett teatersällskap, att börja med dock i förening med en lindansare. Petter Stenborgs trupp uppträdde lios trädgårdsmästaren Lindbom på Träsket (Eriksberg), där den uppförde komedier med marionetter, och spelade därefter på olika ställen utan marionetter, ända till dess lusthuset i Humlegården, den bekanta »rotundan», förvandlades till Stenborgs teater, hvarom allt lämnas utförliga ocli på ihärdiga forskningar stödda meddelanden i det bidrag till Stockholms teaterhistoria, som under namn af »Stenborgska skådebanorna» år 1893 utgafs af Johan Flodmark.
Stenborgska teatern i Humlegården öppnades i juli 1773, men redan ett halft år förut liade Kungl. Operateatern börjat sin verksamhet i Bollhuset på Slottsbacken. Mångfaldiga svårigheter liade man att öfvervinna, innan denna lyriska scen kunde komma till stånd, men Gustaf III ansåg, att bästa sättet för åstadkommande af en fullt värdig svensk scen vore just att börja med operan, ocli så djärf den åsikten än föreföll, visade den sig likväl lia skäl för sig.
* *
Källa: Project Runeberg ·