Sida 301
Planscher och Kartor
FÖRLUSTELSER M. M.
271
Den svenska operans grund var lagd, ocli nu arbetades oförtrutet på musikbyggnadens vidare uppförande. Under de nio år, som operan stannade i Bollhuset, upjosattes ytterligare femton operor och operetter, bland hvilka funnos äfven inhemska kompositioner. Men lokalen var otillräcklig ocli bristfällig, behofvet af en lämpligare gjorde sig alltmera gällande. Gustaf III hade med sin teater icke afsett endast det musikaliska sinnets ocli smakens uppodling, utan jämväl att man skulle på scenen framställa lämpliga talpjeser, som kraftigare än operan kunde bidraga till språkets utbildning. Intrycket af de franska teaterföreställningarna måste motarbetas, så vida ej modersmålet skulle lida ohjälplig skada.
Ehuru konungen i början låtit uppföra endast operor, syftade han således äfven till bildande af en duglig talscen, hvarför han föranstaltade öfversättningar af franska dramatiska arbeten och utkastade själf planer till skådespel med ämnen ur fäderneslandets historia. Efter att lia låtit å rikssalen uppföra ett par talpjeser, ansåg han tiden vara inne att gifva sådana äfven på operascenen i Bolllmset, hvarför Racines »Athalie», öfversatt af rektor Murberg, med musik af Uttini, där uppfördes i mars 1776, och flera följde efter, men utan att vinna något synnerligt bifall. Orsaken därtill tillskrefs så väl saknaden af tillräckliga skådespelarekrafter, som den obekväma lokalen.
Under tiden liade Stenborgska sällskapet fortfarit att spela i Humlegården, men ledningen hade öfvergått från den gamle Petter Stenborg till sonen Carl, den nyssnämnde sångaren vid kungl, operan och redan under faderns styrelsetid verksamt biträde vid föreståndareskapet af dennes teater. Carl Stenborg var under många år en af den kungl, operans förnämsta stödjepelare samtidigt med att han ledde och själf uppträdde på Stenborgska teatern, ocli han ägde till och med rätt att för den sistnämnda använda medlemmar af operans körpersonal.
Då det under den oblida väderleken var omöjligt att gifva teaterföreställningar i Humlegårdens rotunda, flyttade Stenborg sin teater upp till Eriksberg, hvarest fadern, såsom redan nämndt, en tid förut haft sin skådeplats, ocli där stannade teatern i flere år, icke utan att ha inflytande på liela skådespelskonsten i Stockholm. Lokalen var dålig, ocli truppen var väl ej heller af bästa slag, men liksom Hallmans glada originalstycken beredt Humlegårdsteatern lycka, så var det i synnerhet Envallssons öfversättningar, bearbetningar ocli äfven original, som gjorde Eriksbergsteatern omtyckt, ocli Stockholms skådespelsälskande allmänhet afskräcktes icke af den långa vägen och den ruskiga trakten. Det var modernt att begifva sig till Träsket för att se Envallssons glada stycken. Under sommarmånaderna uppträdde sällskapet äfven i Humlegården, men på sommaren 1784 slutade föreställningarna där, och på hösten samma år upphörde de på Eriksberg, hvarefter de flyttades till bryggaränkan Nymans hus vid Munkbron (nu
Källa: Project Runeberg ·