Sida 352
Planscher och Kartor
314
STOCKHOLMS OMGIFNINGAR.
De ofvan antydda hufvuddragen i landskapet betinga ock dess allmänna karakter. Med rätta hafva Stockholms omgifningar vunnit ryktbarhet för mer än vanlig naturskönhet, och enstämmigt hafva de blifvit prisade i entusiastiska ordalag af resande främlingar. Det torde också knappast vara möjligt att i Stockholmstrakten påvisa många platser, som ej kunna berömmas åtminstone för täckhet. Storartadt ter sig landskapet dock icke; därför äro höjderna för små ocli utsikterna i allmänhet för inskränkta. På det liela kan man därför ej undgå att gifva dem rätt, som beskylla trakten, trots all den oändliga växlingen mellan vatten ocli land, för en viss enformighet.
Den med landet mera förtrogne liar dock lätt att iakttaga ganska väsentliga karakterskillnader mellan olika delar af området.
Mest påfallande är olikheten mellan mälare- ocli saltsjönaturen. Den förra utmärker sig i allmänhet genom ett blidare kynne. Vegetationen är rikare, och det skrofliga urberget träder mindre ofta i dagen. De sirliga björkarna täcka de mjukt afrundade höjderna i sammanhängande skogsbestånd eller stå inströdda i den högstammiga furu- ocli granskogen, mot hvars mörka grönska deras hvita stammar ocli ljusa löf bilda ett behagligt afbrott. Stränderna kantas af ofta storvuxna alar, och på höjdernas lägre afsatser ocli sluttningar, särskildt där dessa öfvergå i åker ocli ängsmark, uppträda ekar med väldiga stammar och yppiga bladkronor. Dock tyckes det för den, som färdas på sjön, som 0111 platserna för odling voro få oqIi föga
157. Hammarbysjö (Långsjön) sedd från Nacka.
A. Blomberg fot.
Källa: Project Runeberg ·