Sida 7
kamrarne hvilkas sparsamma ljus låta oss otydligt se de rikt smyckade sarkofagerna, i hvilkas inre stoftet af Sveriges hjel-tar och riddersmän sofva den eviga sömnen. Så åter upp i sol och ljus, i en ny tid och en ny verld. Minnet af detta sällsamma besök skall förvisso aldrig gå ur minnet.
Der utanför kyrkan, på den vackra, smäckra kolonnen, står Stockholms grundläggare, Birger Jarl, högt upp, liksom 9. karl den xii:s staty. hade man vid resandet af hans
STATUE DE CHARLES XII. DENKMAL VON gtø-J-y vela| låta llOllOIll Se liela
CARL XII. STATUE OF CHARLES XII. 0 , .
hans stolta skapelse, sadan den år efter år med feber i pulsarne utvecklar sig ur det obetydliga intet, hvarpå han sjelf riktade sina profeterande blickar. Några
kyrka (ill. 22), med dess enkla, tilltalande kor (ill. 27), den fritt och härligt liggande Östermalms kyrka (ill. 20), Storkyrkan och så Tyska kyrkan. Som det hörs af namnet, är den sist nämda kyrkan en församlingskyrka för här boende tyskar.
Detta tempel är synnerligt vackert inredt med kostbara målade fönster och eger en särskild kunglig loge. Ett par dagar i veckan ljuder så från dess torn de underliga tonerna
af det s. k. tyska klockspelet, i o. gustaf vasas staty.
det enda klockspel i Sverige, statue de gustave vasa. denkmal von
. GUSTAV WASA. STATUE OF GUSTAVUS VASA.
och som efter att ha blifvit for-
stördt vid branden 1878, med stora uppoffringar af enskilda återinsattes i tornet och nu låter sin klang ljuda vida omkring.
steg nedom statyn, öfver den präktiga och breda bron, och vi stå på Riddarhustorget invid Gustaf Wasas (ill. 10) herkuliska staty. Bakom den reser sig det dominerande Riddarhuset, med sina besynnerliga takprydnader, hvilka af August Blanche på skämt betecknades som skorstenar och föranledde till profetian uti hans skämt »1846—1946» om Riddarhusets snara förvandlande till — ångkök. Det ståtliga huset, som eges af ridderskapet och adeln, har en utmärkt samling porträtt af adelsmötenas ordförande, samt upptar i sin öfre sal de svenska grefliga, friherrliga och adliga slägternas vapensköldar.
Bakom Riddarhuset, i en liten välordnad park, reser sig Axel Oxenstiernas staty, hvilkens resande här, på en »gård», som det hette, föranledde till en liflig tidningsstrid på 1889 och 1890-talet. Det har sedermera visat sig inte vara någon så särdeles illa vald plats, framför den storstadsmessiga Vasabron och
Vi betala det förtärda och stiga in i den rymliga hisskorgen och låta sakta sänka oss till den djupt under oss liggande mälarstranden. Denna väg är verkligen värd en promenad. Den är nemligen sprängd ur de väldiga bergsmassorna och för oss fram till ett af de mest storartade gatuarbeten Stockholm eger: Södra uppfartsvägen. Denna väg, som sprängts genom bergen i Torkel Knutsonsgatans förlängning, ger ett vackert prof på hvad mensk-lig energi förmår åstadkomma i närvarande tid. Det är, tycks det, skyhöga bergväggar som omge oss på begge sidor, och högst upp gå broar, hvilka öfver afgrunden förbinda gatorna deruppe. Denna väg kan nästan räknas till Stockholms sevärdheter, så storslagen är den.
Ja, nu få vi väl vända om, då söder, åt denna sida, har
snedt emot den monumentala Konstakademien vid Rosenbad.
Vid Myntgatans början ha vi så det gammalintressanta Rådhuset med sin ståtliga uppgång och tilltalande fasad. Det har på en senare tid blifvit förbundet med cellfängelset, en redan utdömd anstalt, på grund af dess otillfredsställande inredning.
Vi smutta på vår wermuth och låta ögonen fara öfver den, från vår höjd sedd, liksom sammangyttrade staden och räkna kyrktornen. De äro inte färre än sju, dem vi kunna se här från vårt lilla fönster. Det har sagts att der synden är som störst, der finnes de flesta kyrkorna, och skulle man våga tro det, vore Stockholm ett sannskyldigt Gomorrha. Så är det dock icke. Ordspråket har kommit på skam, låtom oss komma öfver-ens om det.
Vi se, från venster räknadt: Kungsholms-
kyrkan, Kungsholmens enda, på en vacker höjd liggande församlingskyrka, den nyligen uppförda härligt vackra Johannes kyrka (ill. 21), äfven den på en dominerande höjd, den nyss moderniserade Klara kyrka, den äfven-ledes restaurerade Jacobs
föga af intresse att erbjuda oss, och så gå vi öfver på en af de små ångsluparne till Kungsholmen, fabrikernas stad. Vi konuna upp till Handtverkaregatan och gå denna nedåt Vasabron till. På venster hand hå vi då först Kungsholms kyrka, ett i all sin enkelhet mycket tilltalande tempel, längre ned på samma sida ha vi det storslagna Serafimerlasarettet, midt emot detta Karolinska institutet och Kungliga Myntverket, innanför en stor gräsbevuxen plan.
Vi passera sammanbindningsbanans spår och stå snart vid
Vasabron (ill. 7), den mycket klandrade, men likväl lika säkra förbindelsen med stadsholmen. Hvad vi här ha att främst fästa oss vid, är Posthuset vid Rödbotorget samt Konstakademiens vackra, riktigt stiliga hus vid den lilla planterade Rosen-badsplanen. Detta hus, som är egnadt de sköna konsterna, är med sin vackra fasad och sin ljusa färgton sin uppgift fullt värdigt. En gång prydt, som det är ämnadt, med tilltalande afgjutningar, skall det kanhända kunna räknas till Stockholms allra vackraste.
11. STRANDVÄGEN.
BOULEVARD DU RIVAGE. STRAND WEG. THE STRAND.
THE STRAND.
Källa: Project Runeberg ·