Sida 50
dels af hämnd mot Sverige. Han begaf sig ock for samma ändamål till Ryssland och tjenstgjorde der som minister eller ambassadör. Emellertid afslöt Carl XII freden i Alt-Ranstadt 1706. Bland vilkoren var äfven Patkulls utlemnande, och August hade den fegheten att uppfylla det. Bunden på en kanon, fördes Patkull nu efter svenska hären, och i Kasimirz, en och en half mil från Slupecz, nära vägen, som går till Warschau, blef han, enligt en krigsrätts dom, lefvande rådbråkad d. 10 Okt. 1707, såsom den der burit afvog sköld mot Sverige och begått crimen læsæ ma-jestatis. Han skulle rådbråkas nedifrån och uppåt, men bödeln var en bonde, som ej förstod sättet att förkorta delinqventens plågor, hvarföre Patkulls död blef ytterst pinsam. Söndersargad släpade han sig fram till stupstocken och ropade sjelf: "Lieber, Kopf ab!" (Käre, af med hufvudet!). Hufvudet afhöggs ändtligen och uppspikades sedan jemte den styckade kroppen på stegel och hjul. Förät 1713 lät August nedtaga benen och begrafva dem i Warschau. Med en reslig gestalt, ett manligt och imponerande väsende förenade Patkull snille och vidsträckta kunskaper, mod och djerfhet, ofta ådagalagda i faror och slagt-^ngar. Carl XH, som bort respektera en främ-
Källa: Project Runeberg ·