Sida 11
Förord
som at det går altid thil, at fråga hwarföre han tog wädret, då han kallade ehop gräshopporna, hwarföre ham förstockade pharao, icke giorde strax, med mehra sådant, det jag wel vti mitt sinne log åt men giorde doch så mycket, at troen intet war fast; jag såg på elden och sade wid mig sielf, så skulle jag ock icke tro at elden är, som doch at vtwertes sinnerna äro mehra fallaces, än hwad Gud sielf säjer, som är ipsa veritas, bör snarare tro det än mig sielf, med sådana tanckar och flera passerade jag den 1 eller 13 timan, och log i mitt sinne åt frästaren; är at merckia, at samma dag gick jag til Delpht, och hela dagen hade den nåden at wara vti diupa andeliga tanckar, så diupa och skiöna jag någonsin warit, och hela den dagen, som war andans wärckan, den jag fant hos mig.
kl: 10 lade jag mig til sengz, och war något betre, en half tima derefter, hörde jag ett buller ynder mitt hufwud, Jag tenckte at då frestaren for bort; strax kom öfwer mig en rysning, så start ifrån hufwud, och hela kroppen, men [9: med] något dän, och det några resor, jag famt at något heligt war öfwer mig, jag somnade derpå in, och wid pass kl: 12, 1 eller 2 om natten, kom öfwer mig en så starck rysning ifrån hufwud til föttren, med ett dån, som monga wäder stött tilsamman, som skakade mig, som war obeskriflig och prosternerade mig på mitt ansichte, då medan jag prosternerades i det momentet war jag hel waken, och såg at jag kastades ner, yndrade på hwad det wille säja. och jag talte som jag wore waken, men fant doch at orden lades mig i munnen, och o als mechtige Jesu Christe, at du af så stor nåd bewärdigar at komma til en så stor syndare, giör mig wärdig til then nåden, jag hölt ehop mina hender och bad, och då kom en hand fram, som kramade hårdt mina händer, strax derpå continuerade jag min bön, och sade at tu har lofsvadt at taga til nåder alla syndare, tu kan intet armat än holla tin ord, i det samma, satt jag vti hans skiöte, och såg honom ansichte emot ansichte, war ett ansichte af den heliga min och alt, som intet beskrifvas kan, och leendes, så at jag
Källa: Project Runeberg ·