Sida 12
Förord
tror, at hans ansichte så ock warit medan han lefde: han sade til mig, och frågade, om jag har sundzhetz pass, jag swarade, Herre det wet då [0: du] better än jag, nå så giör sade han, det är, som jag fant vti mitt sinne betyda, älska mig werckeligen eller giör hwad tu lofwadt, gud gifwe mig nåd dertil jag fant at det stod intet i mina krafter, waknade, med rysningar; kom äter i ett sådant stånd at jag war i tanckar hwarken sofwande eller wakande, tenckte, hwad mon detta wara, är det Christus Gudz son jag sedt, men det är synd at jag twiflar derom, men som befalt är at man skal pröfwa andarna, så tenckte jag efter alt, och fant af det som natten förvt passeradt, at jag war af den helge anda hela natten purifieradt och omlindat och bewardt, och således preparerad här til, som ock at jag föll på mitt ansichte, och orden jag talte, samt bönen kom intet af mig sielft, vtan orden sattes i min mun, doch at jag talade, och at alt hwar heligt, så fant jag, at det war Gudz Son sielf, som kom ned med ett sådant dån, och som prosternerade mig til marcken, af sig sielft, och giorde bönen, och så sade det wara Jesum sielf: jag bad om nåd, at jag skulle derom så lenge twifla, som ock at det kom i min tancke at begiära miracle, det jag fant wara otilbörligit. derpå föll jag til bönen, och bad allenast om nåd, mehra kom jag intet vt med, doch sedan, lade jag til, och bad at få kiärleken, som det är Jesu Christi werck och intet mitt. emedlertid gick ofta rysningar öfwer mig.
Sedan wid dagningen kom jag åter i sömn, och då hade alt i tanckar, huru Christus binder sig med menniskior, kom heliga tanckar, men, de woro sa, at de äro ovtransakelige til [o: ty] jag kan icke det minsta föra det til pennan, hwad då passeradt; ty jag wet allenast jag warit i sädana tanckar.
Så såg jag min fader, vti en annan habit, nestan rödachtigt, han kallade mig til sig, och tog mina armar, der jag hade halfarmar men manchetter frammanföre, han tog begge manchetterna fram och knytte dem med mina band,
Källa: Project Runeberg ·