Sida 8
SVEXSKA SLÖJDFÖREiyiNGEXS TIDSKRIET 1905.
3erbrict]t; nebeit il^r ist 311 seljcti eiu fltegeuber (Etigel, lueldier eiii Surfj geöffiict t|ält, tporin gesdiriebcn Evangelium.
Die anbeit ber (Slaube l]ält erl^abctt eiiien Keldi, sie Irit mit betii
cineit ^uss beii llnglaubeu unter sictj, sie mirb pon ciiiem l^eibnisc^eit König adoriret, meldien ber Ilrtglonbe sucbet baran 311 tjinbern; ncben ii^r stei^t ein (£ngel ipeldier eine Saffel tjält, umr in gesdirieben: mer ba glanbet nnb getanf fet mirb, mirb selig merben; mer abcr nicbt glaubet mirb perbamniet.
Stockholm d. 16 Februarii Anno 1725.
^nrdrarbt predjt.*
\’id Burchard’s afritning och behöriga uttydning hade kyj korådet ingenting att påminna, utan fann allt fullkomlig approbation. Priset gaf däremot anledning till meningsutbyte. Hofbildhuggaren förklarade sig icke kunna göra arbetet under 5,000 å 6,000 riksdaler, men lof\'ade slutligen att nöja sig med 4,000. Två medlemmar i kyrkorådet föreslogo, att altarets storlek skulle reduceras med 5 alnar af höjden och proportionaliter af bredden samt att köpet skulle jämkas därefter. Härutaf blef emellertid intet.
172S meddelar mästaren, att han nu hunnit så vida, att kyrkan borde tänka på, åt hvem den ville öfverlämna altartaflans förgyllning och målning. Stor bestörtning. Det ingick ju i öf\'erenskommelsen, att skulptören skulle besörja och bekosta detta! Precht behåller emellertid sista ordet, och man ber honom vara vänlig att rekommendera någon skicklig förgyllare. Han anbefaller stockholmarne Örn och Dankvvardt.
Det dröjer emellertid ända till 1731, allhelgonadagen, innan altarprydnaden kan in- \’igas. \'id uppsättningen medverkade Prechts son. Herr Gustaf. Fadern her kyrkorådet att “gunstigast ihågkomma sonen med någon diskretion för det arbete han vid domkyrkan med altartaflan haft."
Altartaflan hade då samma utseende som på vår afbildning. Härtill skulle dock enligt Prechts citerade förslag komma en ytterligare prydnad; arcaturen skulle fyllas af en målad landskapsfond bakom krucifixet. Antagligen trodde kyrkorådet, att de icke behöfde betala eller bestyra om landskapsmålningen. Alen på samma sätt som de tvungits att betala förgyllning och marmorering, sågo de sig nu nödsakade att på egen bekostnad beställa landskapsfonden. -Precht frågas äfven denna gång om råd, men kyrkorådet går till sist sin egen \'äg och anlitar den billigaste kraften, universitetsritmästaren Klopper. 1732 är Kloppers verk färdigt. Han får iSOO D. K. Skönt måtte det icke varit att döma efter i Upsala universitetsmuseum bevarade arbeten af Klopper.
Ifetalningen till Piecht hade Domkyrkan oerhördt svårt att klarera. Äfven Klopper niaste vänta. Han var jämförelse\is tålmodig, men icke så Precht. \3d ett kyrkorådssaminantriide 1733 beklagar sig ärkebiskopen öfver “Prechtens svåra och förtreteliga bref" angaende hans resterande foidran å 6, 000 D. K. Alan måste gifva biskopen rätt, Precht kunde skrif\ a förtretligt. Ftt bref från april samma år, antagligen icke identiskt med det, som biskopen beklagar sig öfxer, utan delta föi’egående och skrifvet i samma ärende, <är bevaradt i domkyrkans arkiv och återgifves här nedan som exempel på den energiske nordtyskens idoghet, då det gällde att pressa pengar ur hans svenska kyrkliga gäldenärer.
fioiEiuolfigcborcnc fiodnuiitMgste (EHtrdiröigc fiodupeise Sänitlidic ficrreii Kirdn'11 2\ätbc bodigiiustige patroncs.
Dorgaiigcii .Michaeli oor ciit 3at^i' babe idi bic »£l]re gel^abt mciiie £]odigc= ebrte fierrii incitic gebnl]rciibc Kuffiuartuiig in IlpsatjI 311 iHin, nnb tncgett bes, ii>as3 niir iiodi anf bas3 neiie Kltar restiret riddig 311 madicn. IPeil aber bat;= mabls bic lliimöglidiPeit norgeiuenbet untrb, iinirbc idj 3nr gebult erinal]Met mit
‘ Åtcruifvct ur l-rediani, 1’plands kyrkors märkvärdigheter pag. l.'i.
Källa: Internet Archive ·