Sida 12
6
DEX GAMLA ALTARTAFLAM I UPSALA DOMKYRKA
stån«'en. Och när Precht utkastar planen fÖr altaret, faller det af sig själf^ att endast det mest ohh^gt prålande och braverande af allt i det barocka Rom ska;l gifva förebilden den, som känner Rom någorlunda, anar med en blandning af skräck och vördnad, hvad jag tänker på — Ignazio-altaret i Gesu. Men han öfvergår detta i proportioner genom att ofvanpå det placera en reproduktion af molngruppen öfver Petri Cathedra i St. Peter.
1 Gahm Perssons Precht-biograh säges ett altare i Jesuitkyrkan i Loreto varit förebilden. Allt vore gjordt efter mönster af detta med den skillnaden, att det som “i Gpsala finnes förgykic, där är af klart guld, och de bilder, som här äro hvita, skola i Loreto vara af rent silfver i samma storlek. Men de blå med guld inspiängcla höga pelare, som understödja triumfportens hvalf, skola vara af lazursten, hvilken plägar lika skattas med guld“. Någon jesuitkyrka existerar emellertid icke i Loreto utan förebilden är, som sagdt, Ignazio-altaret i Jesuitkyrkan i Rom. Den sagolika materialrikedom, som Gahm Persson beskrifver, finner här verkligen, åtminstone delvis, sin motsvarighet. St, Ignatius Loyolas staty var på Prechts tid af silfver (numera ersatt med en försilfrad), kolonnerna äro klädda med lapis lazuli och kanellerade med strängar af förgylld brons. .\f samma material äro kapitäl, kolonnbaser, reliefer på piedestalen, m. m. Entablement och fronton äro af verde antiche, pilastrar m. m. af svart och hvit marmor, piedestalen af giallo da Siena. Sidogrupperna, af hvit marmor, framställa, den vänstra: Religionen, dyrkad af en konung med negeransikte, hindrad i detta förehafvande af Ondskan, en kvinnlig gestalt med gement utseende; den högra: Tron angripande Kätteriet, framställdt af två manliga figurer, som stödja sig på några stora volymer med tydliga svarta ryggtitlar — Luther, Calvin, Zwingli!
Detta öfversättes nu ord för ord till protestantismen. Jesuitgeneralen ersättes af Kristus på korset, korset planteradt i ett postament med två putti, som liknar St. Ignatius’ postament. Den vänstra sidogruppen återgifves tämligen noga, men kallas för Nya J'estamentet. 1 den högra gruppen utelämnas reformatorcinas skrifter och det hela kallas för 'bron besegrande Otron. Materialet förändras från metall och halfädla stenar till gips (»ch förgylldt och måladt trä. Målningen återger emellertid så godt den kan de olika marmr)rslagen, dock målas icke kolonnerna lapis lazuliblå — tyvärr! och egendomligt nog, ty Precht har eljest alltid förkärlek för sammanställningen guld och blått.
De största afvikelserna från förebilden voro beroende af domkyrkans arkitektur. .Altaret hade icke vägg att stödja sig emot, som dess romerska förebild. Bakom det låg koromgången och \’asakapellet. Det var som sagdt redan i Prechts “uttydning“ föreslaget, att genom en målad fond bakom krucifixet gifva det hela utseendet af ett romerskt \äggaltare. Men detaljerna på pelarnes insidor, den omständigheten att altaret invigdes utan fond och att fonden redan innan 17()0-talets slut utan tvekan aflägsnades tyda på, att Precht byggt sitt arbete med tanke på att kunna undvara fond. Koromgångens mellersta intercolumnium skulle då bilda en nisch, om jag så får uttiycka mig, i hvilken krucifixet skulle stå. Kring denna oerhördt djupa nisch skulle själfva altaruppsatsen bilda omramningen. Det mäktiga intercolumniet spärrade nu ut altaret till en sådan bredd, att tle båda sidogrupperna måste ställas snedt för att få rum i koret, men trots det fingo de icke plats utan tvungos att skjutas in i koromgångens västligare intercolumnier. De skylas således, sedda i'akt väster ifrån, nästan till hälften och se dessutom till följd af sin sneda ställning ytterligare smala ut. 1 San Ignazio-altaret stå sidogruppernas postament rakt ut och deras silhouette äi’ sådan, alt de ge intryck af ett slags contreforter, bidraga att at hela altaret gifva ett fast och stadigt utiryck. Denna verkan är alldeles fö.rfelad i I 'psala.
Redan utan denna omständighet skulle förhållandet mellan höjd och bredd \’ara st<»rre i I 'psala än i Ignazioaltaret. Ln anledning till den enoi-ma höjdut\'ecklingen kan tnöjligen varit den, att Pi'echt, förledd af tanken på den beundrade glorian öfver St. Petri
Källa: Internet Archive ·