Sida 92
76
SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907.
neringar förekomma på ytterdörrar till f. d. Arffurstens palats vid Gustaf Adolfs torg — Det andra öfverstycket har sin plats öfver en slags butikdörr vid Holländaregatan tillhörande en tämligen skräpig byggnad i kvarteret Grönlandet södra, som äges af Kungl. Vetenskapsakademien. De tillhörande dörrarne hafva på innersidan prydliga fyllningar och skulpterad ornering, men äro alltid tillbommade och visa endast sin släta yta utåt. Man brukade nämligen fordom, långt innan de kolossala skyltfönstren blifvit allmänna, anordna butikfasaderna på det viset att de om dagen uppslagna ytterdörrarne bildade ett slags fyllningspartier emellan dörröppningen och de till sina dimensioner mycket måttliga fönstren. Dylika arrangement finnas ännu i några butiker vid Regeringsgatan och möjligen äfven på några andra ställen, där frånvaron af konkurrens tillåtit butikinnehafvarna att, ostörda af modernare inflytande, framdrifva sina affärer i gammal traditionell omgifning.
Oaktadt ofvan afbildade öfverstycken visst icke äro särdeles enastående i sitt slag, äro de dock inga dussinarbeten, utan väl värda att bevaras såsom prof på bildhuggare¬
arbeten, som, hvad elegans i teckning och utförande beträffar, betydligt höjer sig öfver de flesta af nutidens än slarfvigt, än petigt utförda moderna skulpturverk.
Guirlandens användning såsom dekorativt motiv härstammar från den antika tiden och har sitt ursprung från de blomster- och fruktband, som vid högtidliga tillfällen upphängdes för att pryda gudarnes tempel och altaren. Det låg ju nära tillhands att söka få större varaktighet åt en lyckad anordning genom att afbilda den uti varaktigt material och låta den växa fram ur stenblocket på samma gång som den byggnadsdel, som den hade till uppgift att pryda. Hufvudsakligen var det friser och fyllningar som på detta sätt ornerades. Många af dessa antika, till våra dagar bevarade skulpturverk äro så konstnärligt utförda, att de kunna vara mönstergilla för alla tider. Bland det stora antalet vilja vi endast erinra om frisen till det så kallade Vestatemplet. vid Tivoli.
Medeltidens konstnärer tyckas icke hafva uppskattat värdet af detta slags ornering. Åtminstone är det endast undantagsvis som man under 14:de ooh 15:de seklerna finner guirlanden som ornamentalt element. — Under renässansen återtog guirlanden den plats inom den arkitektoniska orneringen, som den under antiken intagit och som den sedan alltjämt bibehållit, ehuru den under de olika stilperioderna uppträdt under vexlande former. Under 17:de seklet blef den sålunda tung och tjock och förlorade mycket af sitt behag. Den återvann sin elegans under 18:de seklet, då den blef lättare och smärtare som för öfrigt all dekorering från denna tid. Under samma epok blef dess användning mycket
Källa: Internet Archive ·