Tillbaka Read Runeberg

Svenska slöjdföreningens tidskrift

Originalsida 22
Originalsida 22
Originalsida 22
Originalsida 23
22–23

Sida 22

20

SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907.

bergs och Flerohopps glasbruk, som tillhöra firman, och metallarbetet vid verkstäderna i Stockholm. Cheferna, bröderna Ostlund, kunna med berättigad stolthet betrakta det storartade de åstadkommit med tillhjälp af 500 arbetare. Under senaste åren har vid fabriken användts sådant arbetssätt till flera viktiga dekorerade mässingsdelars tillverkning, att de blifvit föremål för afsevärd export

Lampglas förbrukas i Sverige årligen till det betydande antalet af tio millioner stycken, däraf ungefär 2/3 erhållas från Böhlmarks glasbruk och 1/3 från Foglavik, Örnberg & Anderssons glasbruk, importen af lampglas är relativt obetydlig.

Fj allenast ordinära lampglas utan äfven mot temperaturväxling särdeles ståndaktiga tillverkas af båda dessa firmor, och torde deras fabrikat äfven vara föremål för export.

Till lampvékar användes i äldsta tider, då tran utgjorde väsentliga flytande lysmedel och lampan var af den gamla grekiska modellen, märgen i sjösäfven eller kolvassen Scirpus lacustris; — säfven skars företrädesvis vid fullmåne, ty då är den — äfven blomvass kallad - mest rik på märg. Ännu för femtio år sedan användes sådana vekar i Bohuslän.

Till modernare lampor betjänar man sig som bekant af väfd veke, hvilken att börja med hufvudsakligen importerades. Mycken vikt ligger på vekens beskaffenhet, en veke väfd af bästa jämnspunnet bomullsgarn är nödvändig för att erhålla ordentligt lyse i

Källa: Internet Archive ·