Sida 41
TEXTILKONST I VADSTENA KLOSTER OCH KYRKA. II.
AP
AGNES KRANTING.
Jag skall nu söka gifva en skildring af hvardera, och jag börjar med korkåpan (bild 1). Det heter i inventarium af 1598:
“1 röd sammetseorkåpa med gyllene sticrnor och lilior och senckte heletcr frammetill på hådhe sijdor.“
Denna korkåpa står upptagen i alla följande inventarieförteckningar, men beskrifnin gen är något förenklad. År 1783 års inventering, då korkåpan bemärkts vara trasig, har emellertid framkallat en anmärkning af dåv. biskopen i Linköping I v Troil, som med egen hand i kyrkboken skrifvit: “bör noga förvaras, då hon. blifvit skänkt af Sten Sture d. äldre till S:ta Caterinas canonisation“. Sedan kvarstår beskrifningen af kåpan oförändrad hela 1800-talet igenom, ända tills vi komma till 1901, då nuvarande prosten i Vadstena R. Fjetterström antecknat, att kåpan på lån öfverlämnats till Riksmuseum (se Bilaga 4;. Detta skedde år 1867, då kåpan jämte andra svenska konsthistoriska föremål sändes till expositionen i Paris. Därifrån har kåpan visserligen återvändt till Sverige, men den kom icke till Vadstena, utan kvarstannade i stället i Statens Hist. museum. Först förra året, då man genom inventariet af 1598 erhöll en beskrifning på kåpans utseende, har man kunnat konstatera dess tillvaro. Under de nära 40 år kåpan lefvat inkognito i Museet har den emellertid intagit en hedersplats och erhållit en förtjänstfull omvårdnad. Om man också nu lyckönskar Vadstena att hafva återfått sin skatt, så måste man å andra sidan vara glad, att den tills dato blifvit så väl bevarad, hvilket måhända i Vadstena under kyrkoreparationens dagar icke kunnat ske.
Huru biskop v. Troil fått veta, att kåpan var en gåfva vid S:ta Katerines translatio. känner jag icke, han har icke nämnt något därom i sitt eget kyrkohistoriska arbete, men vi antaga tills vidare, att uppgiften är riktig. Att kåpan är en gåfva af Sten Sture och Ingeborg Tott är däremot icke svårt att se på grund af de vapenbilder, som prvda densamma Sten Sture hade förbindelse med Vadstena kloster och deltog äfven i undersökningen rörande S:ta Katerinas kanonisation. En dotter till Sten Sture, Birgitta, blef nunna 1485. Att herr Sten var närvarande vid S:ta Katerinas translatio, som ägde rum 1489, veta vi genom den berättelse, som ett ögonvittne, Nicolaus Ragvaldi, därom nedskrifvit.
Då ifrågavarande kåpa står i det närmaste sammanhang med den historiska tilldragelse, som Ragvaldus skildrar och berättelsen i öfrigt innehåller en mängd värdefulla upplysningar rörande kyrklig textil konst, har jag, ehuru Ragvaldis berättelse på flere ställen är återgifven, gjort ett sammandrag af densamma med särskildt anförande af de punkter, som beröra vart ämne.
Berättelsen inledes med bön till Gud. Sedan läsa vi: "Tha a.-r först merkiande. att nagra dagar för aen högtijden börjades, rensades kyrkian och sopades granneliga. och vordot uthaf kyrkionne uthborne alla stola, benkia, kijstor och tr.xbygningar litzla och stoora och sma chora, huar icke voro vigdh Altare och blef seedan kyrckian rum (rymlig» och fager: vart och niderslagen thcn choren, som stodh baak helga ( hors i Kors altare, och murades ith nytt altare i helga kors choor, huilket Biskop Hinrik vigde om Sancti Olai dagh; vid
Källa: Internet Archive ·