Svenska slöjdföreningens tidskrift

54

SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1907.

bladet ett brott, sannolikt ett märke efter en fot. Med sin venstra hand, som ännu sitter kvar strax ofvan konungens venstra öga, har han omfattat ormen; af den högra handen synes spår på nedre delen af konungens nacke. Arbetet är utfördt i en blekt gulröd lera, ganska spröd och jämförelsevis lätt, hvilket är betecknande för denna art af Ulfsundamassan. De allegoriska figurerna äro, liksom genien, försvunna.

Se vi nu på denna bild med konstkritiska blickar, så förefaller det som vi skulle ha sett den förut, i större format. Bysten visar sig nämligen då ej vara ett original af Linning; ehuru han uppgaf sitt verk vara en “originalkomposition11, utan han har för sin uppgift användt Sergels marmorbyst af konungen af år 1805 ’), ehuru ej ett ord nämnes därom i den akademiska utställningskatalogen, liksom det tyckes undgått Silfverstolpe i hans ofvan anförda kritik af arbetet. Och dock har Linning i hvarje liten detalj, till och med i nitarna på konungens harnesk, följt mästarens bild. Emellertid har han lyckats mindre väl i återgifvandet af själfva porträttet. Konungens ansikte lider nämligen afen viss snedhet, som kanske får tillskrifvas bränningen. Vida bättre än denna bild är den af konung Karl XIII (fig. 2, sid 45). Den är utförd i svart lera, är synnerligen väl modellerad och af

Fig. 10 och 11. Oräddkanna och sockerskål i svart lera, sign. C. A. L., å den förra ristadt i massan. Tillh. Nationalmuseum.

stor likhet med originalet. Tvifvelsutan har konstnären här studerat E. G. Göthes byst af den gamle konungen — den som numera finnes i marmor i Gustaf III :s paviljong på Haga, men om någon direkt kopiering kan man icke med fog tala.

I denna Ulfsunda-lera var det som Linning utförde sina typiska arbeten. För desamma använde han ingen glasyr. Orneringen är alltid i relief, lagd på det oglaserade godset. Visserligen träffar man någon gång ett och annat föremål i hvitglaserad lera prydd med enklare bladornament i camaieu bleu, signerade med Linnings initialer och Ulfsunda, men dessa arbeten äro hvarken typiska för honom eller för Ulfsunda-tillverkningen utan endast ett begagnande af förebilder från Rörstrand eller Marieberg.

Gustaf IV Adolfsbysten var utförd i den ljusa Ulfsunda-leran. Då den utställdes år 1808, kunna vi tryggt sätta dess tillverkningstid åtminstone till år 1807, d. v. s. till Linnings elevtid i akademien, hvilket visar, att han redan då hade förbindelser med Ulfsundafabriken. Men det är först under de följande båda årtiondena, som hans egentliga verksamhet där infaller. Tyvärr kan jag ej uppgifva några närmare årtal hvarken när han började eller slutade som ledare; men såväl signaturerna på en del pjäser som uppgiften i de förut anförda handlingarna förlägga hans verksamhet där till de nämnda decennierna.

) Sergels original i Nationalmuseum, inventariet n:r 369.