Sida 83
TIFFANY.
AMERIKANSKT KONSTHANDTVERK.
AF
J. THIIS.
Det var i Paris under världsutställningen.
I kväll går jag på varieté, sade min vän den danske konsthistorikern med sitt skälmaktiga leende.
Jag såg på honom litet häpen — min outtröttliga, flitiga kollega, som tillbringade hela dagen med fackstudier på utställningsområdet, för att sedan äta middag och gå till sängs klockan tio.
Ja, ni blir allt tvungen att gå med, min kära vän — för era studiers skull ! Loi Fuller dansar. Det är hon, ni vet, som skaffat “ Den nya stilen “ till världen — serpentinlinjen — — — vi träffas således på Olympia kl. nio.
Länge vandrade vi språkande fram och tillbaka på de djupröda mattorna i “ promenaden “. Det var föga roligt att följa med den långa raden af varieténummer, och vi läto i stället den brokiga strömmen af främlingar och nattens parisiskor glida oss förbi.
Så blef salongen mörk och vi intogo våra logeplatser.
Loi Fuller stod på scenen mot det svarta sammetsförhänget. En gnistrande diamant i sitt etui. Liten, välproportionerad, naken, bakom ett oändligt mjukt tusenveckadt flor af hvitt silke. Underjordiska elektriska reflektorer af väldig ljusstyrka bestrålade henne genom glasgolfvet.
En långvarig applåd från publiken hälsade den berömda amerikanska Terpsichore, hvars ansikte visade, att hon icke längre är så ung som hennes spänstiga kropp och hennes bedårande konst gör intryck af.
Hon stod orörlig under bifallsstormen. Så lyfte hon armarna, floret häfde sig, serpentindansen började . . .
— Hela verlden har sett denna fin-de-siecle-dans utföras af en eller annan af hennes efterföljerskor: men endast den som sett den lilla Loi kan göra sig något begrepp om, det öfverdådiga ödslande med skönhetseffekter som serpentindansen kan vara.
Armarnas lek, kroppens glidande böjningar, fotternas seglande steg. slöjorna som i sina svällande och hvirflande rörelser, oaflåtligt tecknade nya båglinier, gaf den fantasifullaste formkonst.
Och denna än djärfva och mäktiga, än mjuka och insmickrande linjelek belystes af de herrligaste färgeffekter.
Hon gled genom oaflåtligt skiftande färgskyar.
Purpur växlade med smaragd, eldgult med nattblått, ett silfversken som från vibrerande månstrålar gick öfver i rosanyanser, skära som den första gryningens . . .
Fig. 1. Vas.
Källa: Internet Archive ·