Sida 85
TIFFANY.
69
öfverdåd och massivitet. Tiffanys smycken komma vårt europeiska smakomdöme att vackla, ty de blända med jättestora ädelstenar, frappera med djärfva materialsammansättningar och förvirra med sin barocka stil, till hälften asiatisk till hälften "modern järnålder. “
På det hela taget känner icke heller den amerikanska byggnadskonsten några vidare stilskrupler. Ett af dess berömdaste alster är den sal som Samuel Coleman byggt för Havemeyers Kembrandtsbilder i New- Vork. Här är taket japanskt och frisen som sammanbinder det med väggen i ett slags forn-nordisk stil, ljuskronorna påminna om byzantinsk konst och möblernas former närmast om den franska renässansen sådan den utvecklat sig under Ludvig X 1 1 1 : s tid. I dessa omgifningar äro Rembrandts och andra gamla holländska mästares taflor insatta. Och trots denna nästan dumdristiga eklekticism har en så känslig och kräsen smakdomare som S. Bing funnit sig väl i detta rum. säger han, då han inträdde där, “en mild atmosfär af lugn och hvila.“
Louis Tiffany själf har ornerat cheminen i sin atelier med japanska parerplåtilltag som i Europa skulle dömas som en fräck stilförsyndelse. I ett annat han tapetserat väggarna med persiska mattor och byggt in en tung trappa —
Tiffany junior började som målare. Det var dock icke penseln som skulle bli Louis Tiffanys konstnärsvapen, utan glasmästarens diamant och glasblåsarens rör.
Utledsen vid ett stafflimåleri i hvilket han aldrig kom särdeles långt, begaf sig den rika guldsmedssonen ut på långvariga och vidsträckta resor.
Medeltidens glasmålarekonst, sådan han såg den i Europas katedraler och museer, ledde hans konstnärliga sträfvanden och studier in på det område där hans geni skulle komma att fira sådana triumfer.
I Italien fördjupade han sig i studiet af ungrenässansen, färgglada mosaiker, samtidigt som han blef en passionerad samlare af dessa härligt skiftande skärfvor af gammalromerska glas, som man påträffar i Italiens jord. I sitt hus har han infattat hundratal af dessa skärfvor i bly och gjort en cloisonvägg af dem — också ett äkta amerikanskt drag af skönhetsglädje. I Ravenna och Konstantinopel ■ blef han starkt och varaktigt gripen af beundran för de byzantinska kyrkornas gyllne mosaikprakt, en beundran, hvarom hans egen konst ofta nog bär vittne.
Men framför allt blef orienten hans studieområde. På sina resor i Österns länder blef han en kännare som få af Persiens mattor och Indiens ornamentik. Och liksom de flesta, hvilka i vår tid hafva skapat något verkligt framstående i dekorativ konst, har han i den ostasiatiska konsten haft en läromästare, hvars stora visdom i ögats njutningar han har förstått att draga nytta af.
Men med all denna främmande lärdom vände Tiffany hem såsom en själfständig och fullt modern mästare, den modernaste som den nyare konstindustrien kan uppvisa före van de Veide. Fig. 5. vas (Nationalmuseum).
Källa: Internet Archive ·