Sida 114
"«&#
pfalzgrefvens sida att göra sina barns dynastiska anspråk gällande. Att man härvid hade lagens bokstaf för sig, kan ej förnekas, men lika visst torde vara, att samhällets vålförstådda intresse fordrat en närmare bestämning af successionen, som med ledning af regiormens § 65 ') kunnat ske genom en obetydlig förändring af arfföreningen, och hvari regeringen sannolikt funnit stöd och bifall af riksens ständer. Härvid har regeringen väl mindre varit ledd af undseende för drottningens omyndighet, såsom sedermera föregafs, än af förkärlek för de aristokratiska intressena.
Vi hafva sett, huruledes nämnda successionefråga väcktes 1634 inom rådet med afsigt att uttryckligen frånkänna pfalzarne arfsrätten, men att kanslern röstat för uppskof. Får man sätta tro till en uppgift af riksamiralen, så har samma plan blifvit bragt å bane fem år senare (1639). I bref till pfalzgrefven af d. 20 Nov. säger han sig hafva utspanat en hemlig intrig, riktad dels mot det kungliga husets arfsrätt, dels äfven mot adelns frihet. Till förekommande häraf ville han på nästa riksdag föreslå en revision såväl af successionsordningen som af andra författningar, med förevändning hemtad från den några år försummade embetsredovisningen. Härom handlade väl äfveri den proposition, som Gyllenhjelm i bref till marsken 1640 sade sig vilja framlägga för »regerande riksens råd och samtlige ständerna», men hvaraf icke heller något resultat förspörjes 2 ).
Emellertid hade från den förenade Pfalz- och Wasastammen en kraftigare telning uppvuxit mellan partierna, ett föremål för det enas farhågor, det andras förhoppningar. Man fann snart, att han gjorde skäl för bådadera, isynnerhet sedan han med äktenskapets band sökt att stärka frändjjp* skåpens. Carl Gustaf följdes derföre med en viss misstänk- ^ 4b** $anahet af regeringen: man fann det t. ex. otillständigt, att
vfrx^-
^
') Denna § åberopades i denna sak b&de 1644 i »måstadels gode pa- *" trioters betänkande om regi ormen» och 1649 af drottningen sjelf.
Se H. S. H. 28, 70. 2 ) Sv. m&ns br. o. mss. I, n:o 92 och De la Gärd. ark. VI, 131.
Källa: Internet Archive ·