Sida 121
beslut i frågan. Sedan detta stånd föreslagit full myndighet vid 18 års ålder, inen presterna yttrat sig tveksammare hvad den oinskränkta myndigheten beträffar, blef den förra meningen i riksdagsbeslutet införd såsom riksens ständers. Största betänkligheten mot det gjorda förslaget var väl, att de nödiga förberedelserna derför ej ännu voro gjorda, de omtvistade punkter ej ännu tillräckligt utredda, som vid regeringstillträdet borde afgöras.
Utskottets betänkande öfver kriget blef som vanligt i enlighet med regeringens önskan: dock hade presterna äfven nu talat för freden, hvaremot borgareståndets ordförande
\*ifc>
ifrigt tillstyrkt att »tasta dem an och vindicera injurias» 1 ). Afven bevillningen, som denna gång åter ökades med 1638 &^ \%>*\A;> och 1640 års spannmålshjelp. blef efter vanliga bearbetnin- Jfi- -i/* \T gar genom rådet och landshöfdingarne höjd till det äskade i>^Q beloppet, hos adeln beredvilligt, hos de ofrälse stånden motsträfvigt: att tvistepunkterna och missförhållandena ej heller nu voro afglömda, visade sig, då presterna klagade öfver patronatsrättens missbruk och syntes påyrka frälsets likställighet i bevillningen, eller då allmogen både i allmänna och enskilda besvär upprepade sin gamla klagan öfver godsförsäljningen och frälsets intrång: ett pasqvill med anklagelser mot vissa adelsmän inkastades i referendarie-kammaren. I resolutionen till allmogen, som man ej vågade trycka, ursäktade sig regeringen som förut med kriget och Gustaf Adolfs föredöme. Slutligen hade ständerna uppfordrats att åter yttra sig öfver flera redan förut afhandlade ekonomiska frågor och öfver medlen att bringa de fattade besluten till riktig verkställighet. Då felet låg hos den exekutiva makten, så måste det väcka förvåning, att man åter vände sig till
f ) Danmarks uppförande mot Sverige detta år skildras af kanslern så: »I detta år h af ver han oss således handterat, som vore vi hans
pojkar och landet hans träl och egendom hvilket intet kan
tålas utan med vår undergång, ty det försvagar oss, förtager oss alle medlen, och är för oss intet annat än ett hemligt frätande krig utan all Danmarks fara.» Kansl, till sonen Johan d. 23 Dec. 1643 (Gjörwells saml.) Jfr utskottets betänk, om kriget d. 16 Nov.
Källa: Internet Archive ·