Read Runeberg

Sveriges inre historia under Drottning Christinas förmyndare

Originalsida 184
Originalsida 184
Originalsida 184
Originalsida 185
184–185

Sida 184

184

ståthållaren i Stockholm, skulle enligt reg.foroaen alltid presidera å rådstugan i de öfriga städerna (§ 26) och skulle han enligt stadsprivilegierna ega afgörande rösten, der domstolen efter en och annan dags uppskof ej kunde komma öfverens *). En dylik fogde förekom dock ej allestädes, utan ersattes snart af de kungliga borgmästarne. De sistnämndas laglighet kan nemligen endast ur den synpunkten försvaras, att de skulle motsvara stadslagens kungliga fogater eller regibrmens öfver- och underståthållare samt stadsfogdar. Och att detta var första afsigten, framlyser af de äldsta borgmästarefullmakterna. Redan tidigt förekomma exempel derpå, att regeringen emot stadslagen ejelf förordnat borgmästare 2 ), men planmässigt skedde detta först under förmyndarestyrelsen och efter kanslerns hemkomst. Anledningen gafs närmast af städerna sjelfva, då de vid 1636 års möte dels direkte anhöllo om kungliga borgmästare, dels utbådo sig bidrag af kronan till magistratens aflöning, hvarmed naturligtvis skulle följa ett större beroende af regeringen 3 ). Detta var så mycket mer välkommet för regeringen, som hon fann, att ingen ordning eller uppblomstring var hos städerna att förvänta, så länge de behöllo det gamla styrelsesättet med dess inrotade slapphet och så länge de icke egde särskilda lagfarna och insigtsfulla styresmän, hvilka oförhindrade af egna näringsomsorger kunde egna sitt embete odelad uppmärksamhet. På grund häraf gjorde regeringen början med att d. 10 Dec. 1636 utfärda fullmakt för Christoffer Grubb att vara president i Kalmar stad med myndighet att »förträda och hjelpa till exekution allt hvad för detta landshöfdingen och befallningsmännen å vare vägnar hafve haft uti staden att förrätta, således att ingen margistrat mer än denne vår president uti staden härefter något skall hafva till att förordna, bjuda och befalla, vidare än

*) Se 1620 års stadsprivileg. och de häri likalydande af 1642—44 f.

Järla, Nyen, Christinehamn, Åmål, Nora, Linde, Wenersborg m. fl. 2 ) Se härom förfts skrift, Bidr. till st. 8tadsförfattn:s historia ss. 33,34. a ) Nyköpings besvär § 10, Norrköpings § 3, Jönköpings § 8, Gefles §

10 m. fl.: Städernas besvär i RA.

Källa: Internet Archive ·