Sida 312
312
ordningen kom till rent kyrkliga angelägenheter, och drifVas till sin spets, då det blef frågan just om grundförhållandet, det emellan stat och kyrka. Och att såväl denna som andra vigtiga kyrkliga frågor bragtes å bane, blef alltmer en tvingande nödvändighet både för staten och för kyrkan sjelf, som sträfvade att komma ur det tillstånd af öfvergång och strid, hvari hon befann sig, och att, då ett nytt lif efter - 1593 för henne uppgått, äfven skapa nya bestämda för detta lif afpassade former, eller rättare att till ett lagbestämdt helt sammangjuta de mångfaldiga former, som redan af sig sjelfva utbildat sig. Liksom nu den gamla bristfälliga och i många fall obestämda kyrkolagen af 1571 i hufvudsaken låg till grund för den kyrkliga ordning, som efter 1593 utvecklat sig, så blef det kyrkans sträfvande att vid den nya lagstiftningen söka bibehålla den gamla» lagen såsom en faét utgångspunkt och grundval, hvaremot statsmännen mente, att statens skedda pånyttfödelse äfven påkallade en grundlig revision af kyrkoförfattningen *).
Som naturliga förkämpar mot dessa statens anspråk uppträdde biskoparne, hvilka bildade kärnpunkten af den tidens kyrkliga lif såväl i följd af sina personliga egenskaper som på grund af kyrkans hela ställning i Sverige. Biskopsmakten hade här fått öfverlefva katholicismen , och genom att göra sig till den nya rörelsens ledare och befrämjare hade biskoparne också blifvit den nya ordningens upphofsmän, väktare och hufvuden. Det var under sådana förhållanden gifvet, att kraftfulla karakterer bland biskoparne skulle vid den allmänna bristen på former och gränser utvidga råmärkena för sin makt och förskansa sig derinom, såväl nedåt i förhållande till församlingen, som uppåt hvad konungamakten beträffar *).
Vända vi oss först till den förra, så finna vi biskopen inom den större församlingen, stiftet, så godt som enväldig.
*) Körande kyrkoförfattningens skick vid denna tid jfr isynnerhet Malmström, Ad Hist. Eccl. Suec. 1593—1686 annotata och Frey 1850 s. 193 ff. samt Knös, Die Schwedische Kirchenverfassung ss. 9, 20, 45, 84 ff.
Källa: Internet Archive ·