Sida 338
338
folket att lära känna sig sjelf och yttringarna af sitt nationella lif: det närvarandes glans kastade öfver forntiden ett återsken, i hvars ljus historien, lagarne, språket fingo en högre betydelse och ett förut icke anadt värde. Detta vaknande medvetande af eget, värde, som i sin första naivetet äfven framkallade öfverdrifha föreställningar, har i flera riktningar verkat lif vande, höjande, befruktande. Åt de antiqvariska forskningarna hade Gustaf Adolf gifvit fart genom sin anförda instruktion af 1629. De som antiqvarier i landsändarne anställde M. Aschaneus och Jon. Khezelius ') hafva efterlemnat rika samlingar, och riksantiqvarien Joh. Buraus verkade gendm forskningar i runoläran, ordboksarbeten samt utgifvande af gamla skrifter (Konunga- och höfdingastyrelsen utkom 1634) o. s. v. Hans lärjunge G. Stjernhjelm gick i hans fotspår: hans litterära bana kan anses börjad med 1639, då han från Lifland besökte fäderneslandet och presenterade kanslern några arbeten, hvarpå han erhöll privilegium 2 ). Stjernhjelm och Stjemhöök började nu sina forskningar i den äldre rättshistorien, hvilkas frukter längre fram skulle mogna. Den äldre Messenii efterlemnade arbeten blefvo genom hans son Arnold återförskaffade från Polen. Loccenius forskade i Sveriges äldre och nyare historia. Paulinus utgaf sin Historia arctoa 1636 och Joh. Baazius sin förträffliga kyrkohistoria 1642. Kanslern sökte länge efter en författare, som kunde på ett värdigt sätt skildra Gustaf Adolfs bedrifter. Man vände sig först 1634 till H. Grotius, som undskyllade sig med sin bristande kännedom af svenska förhållanden och förmente, att ingen kunde bättre än kanslern sjelf utföra detta uppdrag 3 ). Det var
') Confirm. f. M. Aschaneus d. 21 Jan. 1636. Fullm. f. Jon Håkansson Rhezelius d. 19 Juni 1635: R.reg.
2 ) Bland dessa hans Adelruna seu Sibylla Sviogothica, priscam gentis et, linguse Gothicse eminentiam ac majestatem e temporum labe et invidiae nube in lucem vindicans: R.reg. d. 9 Mars 1639. Jfr Bengt Oxenstjernas rekomm.-bref till kanslern d. 28 Sept. 1638: Ox. saml.
3 ) »Han- ville det visserligen göra såsom ett exercitium ingenii, men ingalunda såsom en emphatique historia: är med mig alldeles enig derutinnan, att ingen menniska kan dét bättre prsestera än EE.
Källa: Internet Archive ·