Sida 46
46
fintlighet och talang att bruka pennan: hans skrifvelser äro än fina och inställsamma, än skarpsinniga och träffande, ehuru hållna i en något konstlad och sirlig stil. Denna förmåga blef nu tagen i anspråk för åtskilliga vigtiga regeringshandlingar: man lät honom dels samla alla äldre instruktioner för kollegier och tjenstemän, för att sedan i samråd med kanslern lämpa dem efter den nya regeringsformen 1 ), dels på egen hand uppsätta nya. Han stod på en mycket vänskaplig fot med kanslerns anhängare och berömdes af dem högeligen för sin skicklighet och pålitlighet-), och ända till westfaliska fredskongressen hyste kanslern sjelf goda tankar om hans karakter. Hans förbindelser med danske residenten Wibe voro sannolikt blott låtsade och afsedda att föra den senare bakom ljuset.
Oaktadt alla bemödanden af drotsen, Salvius, Fleming
m. fl. ökades oredan alltmer inom förvaltningen. Följderna af allt mångvälde dröjde ej att visa sig: tveksamhet och split vid beslutens fattande, långsamhet och slapphet vid deras ^ > verkställande 3 ). Inom rådet tvistades mellan partierna, mellan
kollegiicheferna om gränserna för hvars och ens myndighet samt mellan chefen och hans underordnade, så att P. Baner d. 8 Juni 1635 klagade, att rådkammaren varit mest en trätokammare och att fattade beslut straxt upprifvits af ett parti. Regeringsherrarne klagade, att de ej fingo någon hjelp af rådet hvarken vid allmänna rådslag eller inom kollegierna. Men cheferna voro ej heller alltid nog vakna och nitiska, med undantag af drotsen. Denne klagade upprepade gånger i bref till kanslern, att de icke visade något nit eller skötte sin tjenst, utan uppsköto allt, hvaraf »stor confusio
>) H. S. H. 32, s. 132. Jfr Mem. f. Salvius af d. 30 April 1635: R.registr.
2 ) »Jag har snart sagdt mera in secreto communicerat med honom än
med någon af vftre medcolleger och mig det alltid väl rönt
har befunnit hos honom ett godt hjerta och en stor sinceritet mot fäderneslandet samt stor inclination till oss och vår familje». Drotsen till kanslern af d. 6 Maj 1636, jfr marsken till dens. d. 13 Maj 1635.
3 ) »Hvar och en följer sin inbillade mening och egenvilja, det finnes ingen vis imperii». P. Baner till kanslern d. 14 Maj 1635.
Källa: Internet Archive ·