Sveriges politiska historia, från konung Karl XIII: s död till statshvälfningen 1772, andra upplagan, delvis omarbetad

162 Kap. 30. Riksdagen 1769—70.

och främjande, och då kommersekollegium, till hvilket hit hörande ärenden 1766 blifvit öfverlämnade, hördes klaga, att det icke, så som vederbort och utan åsidosättande af öfriga göromål, kunnat medhinna äfven dessa, så inrättades na för manufakturärenden en ny division inom kommersekollegium, i hvilken manufakturkontorets forna tjänstemän insattes såsom ledamöter. Så återkommo dessa ärenden i samma händer, som skött dem före 1766, dock med den skillnad mot fordom, att denna gren af förvaltningen förblef införlifvad med den öfriga under Eungl. Maj: te styrelse i stället för att vara därifrån utbruten och endast beroende af ständernas god tfinn ande.1 Äfven i ett annat afseende upprätthöllo Hattarne en förändring, som Mössorna åvägabragt: sekretessen förblef bannlyst från manufakturärendenas behandling vid riksdagen; handels- och manufaktur» deputationen var lika litet 1769 som 1765 sekret, och alla frågor om anslag och förmåner åt näringsidkare underställdes ståndens afgörande.

Här visade sig till en början en skarp motsats mellan Hattarues och Mössornas åsikter. Ständerna funno vid sin sammankomst 1769 slöjdnäringarna i ett ganska betryckt tillstånd. Nästan alla hade gått tillbaka, mest de, som förut njutit största uppmuntran. Från 1764, då likväl till följd af det föregående årets stora penningkris de svåra tiderna redan inträdt, intill slutet af 1768 hade ylle-, linne-, bomulls- och sidenfabrikerna minskat sina väfstolars antal från 2,452 till 1,660 och sina arbetares från 14,359 till 9,794. * Föga bättre hade andra industrigrenar förmått hålla sig uppe. Flera inrättningar voro alldeles nedlagda, andra kämpade maktlöst för tillvaron, dyrbara maskiner hade bortsålts för vrakpris, skickliga arbetare hoptals utvandrat till andra länder.

* Riksd. Tidn. s. 491.

f Haud. och manuf. dep:ns berättelse, 10 okt. 1769, s. 22—27. Väl hade under samma tid yllefabrikernas antal växt från 189 till 202; men detta var blott en följd af den större frihet, som 1766 blifvit förunnad manufakturidkare att anlägga nya verk; fabrikerna hade blifvit flera men mindre. Vid Alingsås hade sedan 1765 22 väfstolar stannat och 317 arbetare afskedats; de förra voro minskade från 63 till 41, de senare från 1,¥43 till 926; Riksd. Tidn. s. 477.

Digitized by

Google