Tillbaka Read Runeberg

Sveriges politiska historia, från konung Karl XIII: s död till statshvälfningen 1772, andra upplagan, delvis omarbetad

Originalsida 280
Originalsida 280
Originalsida 280
Originalsida 281
280–281

Sida 280

280 Kap. 32. Riksdagen 1771—72.

rådsämbeten förlustiga; dock med tillägg, att Wallwijk och Sinklaire varit mindre felaktiga än de andra.

Detta betänkande var i flera afseenden anmärkningsvärdt. Redan det var utan stöd i deputationens instruktion, att den icke nöjde sig med att för stånden framlägga de förmenta felen utan också föreslog det straff, som borde drabba de felande. Vidare måste det väcka förundran, att deputationen förklarade sig icke ännu hafva hunnit att sluta granskningen af rådsprotokollen och likväl hade så brådt att framkomma med dessa anmärkningar. Meningen härmed måste tydligen hafva varit, att man ville hålla sig en dörr öppen att framdeles återkomma med ytterligare anmärkningar. Det fanns ett ämne, som mer än alla andra förbittrat sinnena mot rådet och som likväl icke var i betänkandet vidrördt; det var det s. k. »ofrälsemannaödeb: förslaget till vicepresidentsämbetet i Åbo. Orsaken, hvarför detta ämne nu blifvit lämnadt å sido, var, såsom borgmästaren Sundblad öppet utsade i borgarståndet, att man fruktade, att hela betänkandet skulle varda af adeln förkastadt, ifall detta mål däri inrycktes; det hade därför synts bättre att gömma det för att däraf göra en särskild sak.

Betänkandet var åtföljdt af flera särskilda yttranden. Det, som närmast träffade pluralitetens mening, var afgifvet af en rådman Brandberg och gick därpå ut att visserligen i det hela godkänna deputationens dom men med bestämdt yrkande att från afsättning undantaga ej blott Wallwijk och Sinklaire utan ock Schwerin; den sist nämnde därför, att han genom sin frånvaro såsom följeslagare åt änkedrottningen blifvit hindrad att afgifva någon förklaring öfver de gjorda anmärkningarna, och således skulle dömas ohörd, ifall han nu afsattes. De högre Mösschefernas af kompositionspartiet samt ryske och engelske ministrarnes önskan framställdes i en reservation af lagman Engelcrantz, som inskränkte yrkandet på afsättning till tre riksråd: Ulr. Scheffer, Bark och Beckfriis. Hattarne slutligen funno en värdig tolk för sin mening i hofrättsrådet v. Post, som i en utförlig reservation upptog deputationens anmärkningar punkt

Digitized by

Google

Källa: Internet Archive ·