Sida 283
Angreppet på riksråden. 283
Ulrik Scheffer icke ville genast taga afsked ar kansliet. Österman och Goodricke återkorarao då till sitt förra beslut att utdrifva honom; men detta utvidgades af deras partivänner till ett beslut att afsätta alla de sju riksråd, som genom rådman Brandbergs votum voro därtill utsedda.1
Natten före åtgörandet gick det lifligt till på klubbarna. Prostarne Wijkman och Kroger, handelsman Gram från Ystad och kanske flera, gingo omkring och predikade korståg mot rådet; de ofrälse stånden borde nu visa, att de ej gingo i några adliga herrars ledband, bvilka sinsemellan slöto öfverenskommelser om att dela makten och ämbetena; lagen borde bafva sin gång o. s. v. Någon kännedom hade också kommit ut om den franske ambassadörens kontrakt med vissa ledare inom de ofrälse stånden och begagnades att reta sinnena mot dessa och göra enhvar misstänkt, som icke instämde i det allmänna fördömelseropet.2 Bondeståndets sekreterare, skrämd eller köpt, ryggade sitt aftal med ambassadören och lät återsända den summa, som för hans räkning blifvit nedsatt.3
Den 11 april blef ärendet afgjordt i de ofrälse stånden. I präste- och bondestånden yrkades å ena sidan de ojn riksrådens afsättning enligt rådman Brandbergs votum, å den andra allas bibehållande enligt v. Posts reservation. Ordstriden utmärktes hvarken af några nya skäl eller någon synnerlig vältalighet. Prosten Kroger, den mest betydande bland talarne å Mössornas sida i prästeståndet, utlät sig sålunda, att »då det ömmaste nationen äger af sin frihet, nämligen en otvungen valrätt vid riksdagsmannaval, i rådkam-
1 Goodricke den 14 april. Vergennes' depesch af den 6 april bekräftar, att Ulrik Scheffer vägrat att lämna kansliet. ,
* Mösscheferna i borgarståndet misstänkte, att Sinklaire, som kände deras aftal med Vergennes, förrådt dem, då han öfvergått till Mösspartiet; emellertid förnyade de sin öfverenskommelse med ambassadören. Vergennes' depesch den 30 mars 1772.
3 Vergennes till Beylon den 14 april i Gust. papp. I: 153. Redan den 18 okt. 1771 skref Goodricke såsom svar på underrättelsen om Odelii öfverenskommelse med Vergennes, att det icke fanns någon annan hjälp än att från Mössornas sida deponera en lika stor summa för hans räkning, »ty han tager hellre våra penningar än Frankrikes».
Digitized by
Källa: Internet Archive ·