Sida 336
336 Kap. 32. Riksdagen 1771—72.
samma åtgärder.1 Och hvad Kungl. Maj: t framför allt önskade för att rädda landet från hungersnöd, nämligen ett brännvinsförbud, det var omöjligt att förmå ständerna till att medgifva; ett nytt försök därtill gjordes i mars 1772 af grosshandlaren Dreyer med en hemsk målning af den eljest oundvikliga nöden — men fåfängt. Om hösten 1771 hade, såsom vi sett, tullfrihet blifvit beviljad för inkommande spannmål till maj månads slut; förlängning däraf begärdes af de handlande och tillstyrktes af kommersekollegium; en sådan bifölls ock af bondeståndet (24 mars), hvari adeln instämde; borgarståndet remitterade frågan till sekreta utskottet, men prästerna underläto att yttra sig, i följd hvaraf saken afstannade; när den 1 juni kom, trädde de gamla tullbestämmelserna i kraft, och spannmålspriset steg i förhållande. därefter.
Samma medel, som prästeståndet här användt för att hindra ett misshagligt beslut, användes ock vid tillfälle af de andra stånden. Så hade bondeståndet (9 maj) beslutit, att enhvar, stads- eller landtbo, skulle, så länge den fria införseln var tillåten, äga rätt att från skeppsbord köpa sitt behof af inkommande spaunmål; adel och präster biföllo;
sättning; men som Kungl. Maj:t nu förnummit, att han ej nog snart komme att afresa, så vore, då ändamålet lika fullt kunde vinnas, Kungl. Maj: ta vilja och befallning, att han genom bref till landshöfding&mbetet droge försorg, att de order, som Kungl. Maj: t genom statskontoret skulle låta afgå, måtte utan dröjsmål varda verkställda. Men födande dag, då regeringen blifvit uppskrämd genom underrättelsen om revolutionsplanen, då tvekade den ej att sända Du Rietz i ett annat ärende till ett annat län — hvarom framdeles.
1 T. ex.: Den 31 jan. 1772 begärde sekreta utskottet af Kungl. Maj: t underrättelse om de anstalter, som voro vidtagna eller påtänktes, för att förse behöf vande orter med utsädeskorn. Skrifvelsen hårom föredrogs i rådet den 4 febr: men som statskontoret och kommersekollegium måste höras, kunde svaret ej fastställas förrän den 10: det blef utförligt och innehållsrikt Och justerades den 13 febr. Men statsdeputationen, som egentligen endast hade att yttra sig om penningars anvisning, gaf icke sitt utlåtaude därom förrän den 28, och det blef icke i sekreta utskottet föredraget förrån den 13 mars — alltså en hel månad efter sedan Kungl. Maj:ts svar blifvit juste rad t: men då fann sekreta utskottet, att »intet ögonblick måtte försummas» att »tillgripa de yttersta medel».
Digitized by
Källa: Internet Archive ·