Sida 42
42 Kap. 29. Mössornas styrelse.
förfarande utan att det fastmer visat sitt nit att försvara kronans rätt oeh att i alla händelser det icke skickade sig vare sig till konungslig höghet eller till ett riksens kollegii värdighet, att dess ledamöter ohörda och oförvunna utställdes för sådana förebråelser; ej heller vore det med lagen överensstämmande, att kollegiet först genom denna skrifvelse förklarades brottsligt och sedan skulle af justitiekanslern anklagas. Konungen vägrade att underskrifva bannebrefVet, och det måste till slut namnstämplas; hvarefter det genom trycket spriddes till allmänhetens kännedom.1 Om sakens vidare utveckling få vi snart tala.
Så långt gick väl icke striden med bergskollegium men tämligen nära där intill. I sin ämbeteberättelse till den sist förflutna riksdagen hade bergskollegium skarpsynt och uppriktigt yttrat sig om den fara, som förestod bergsbruket, därför att det under den föregående lätta penningtillgången blifvit fördt på afvägar, då bankolån i stället för egna tillgångar blifvit nyttjade till köpeskillingar, alla pris uppjagade, och stångjärnssmidet, såsom det för tillfället mest lönande, utvidgadt öfver det rätta förhållandet till andra grenar af bergslagshushållningen. Att ett bakslag förestod och att många hamrar måste gå under, det förutsåg kollegium; på sedlarnas indragning, som äfven bergskollegium ansåg nödvändig, måste följa en nedsättning af prisen, och denna skulle först drabba utförsel varan, stångjärnet, innan den hann till kol och tackjärn, spannmål och arbetslöner; men kollegium kunde icke se något annat botemedel mot den hotande faran än att med god och försiktig hushållning i tid bereda sig därpå. Allt detta var sådant, som fullkomligt instämde
1 Utom de tryckta handlingarna, Inr. rådsprot 17 nov. 1767, 21 juni 1768, där konungens diktamen finnes, 5 juli 1768, då stämpling befalldes. Beskyllningen mot kollegiet att hafva inkommit med >en alldeles osannfärdig berättelse» är naturligtvis den mest besvärande. Därmed förhöll sig så, att kollegium sagt att en från landshöfdingen i Halland infordrad uppgift ännu icke inkommit, fastän i verkligheten landshöfdingen insändt den redan för några månader sedan. Men som landshöfdingens bref tjänade till styrka för kollegii åsikt, så kan man ej rimligtvis misstänka, att kollegium med uppsåt velat förhemliga det; utan kollegii förklaring är väl riktig, att det hade blifvit förlagdt.
Digitized by
Källa: Internet Archive ·