Sida 130
130 ANDRA KAPITLET.
från detta håll. Det återstod för honom ingen annan utväg än att sjelf sätta sig i spetsen för revolutionen, i fall han ville undgå skymf och nesa, fångenskap och afsättning, i fall han ville förekomma inbördes krig och rädda sina trogna anhängare från undergång. Om än konungen dittills afböjt alla förslag att sjelf gå i spetsen med värjan i hand, så var det nu slut med all tvekan, när det gälde att välja mellan kamp och vanheder. Gustaf III kände utan tvifvel med sig, att han icke egde krigarens egenskaper, att han hade sin plats snarare vid råds- och skrifbordet än i stridstumlet; men när äran kallade honom, gick han till striden med den sjelfbeherskning, det moraliska mod, som hos honom ersatte krigarekäckheten. Den man, som Sprengtporten stäit vid hans sida, Saltza, underlät ej häller att styrka konungen till fasthet och att stå honom bi med sina råd, om han än af sjukdom hindrades att stå vid hans sida i det afgörande ögonblicket. Han uppgjorde skriftligen den plan, som sedermera följdes; till konungens militäre rådgifvare föreslog han grefve Jan Sparre, men i sjelfva verket voro öfverste de Carnall och gardeskaptenen König1 de som gjorde konungen största gagnet, den förre hos borgerskapet, den senare hos gardet. Utom den militära kretsen hade konungen knappt andra medhjelpare än sina kammarherrar samt Beyion2. Bröderna Scheffer vistades på sina landtgods. Det var ingen lätt uppgift att i en hast sätta en ny revoiutionsplan i stället för den en gång antagna och att på ett dygn medhinna alla nödiga förberedelser — ty längre än till den 19 augusti kunde företaget icke uppskjutas. Penningar tillhandahöllos af Vergennes: den 18 lemnade han de 5,000 dukaterna samt 200,000 d. k. m., följande dagar, sedan revolutionen krönts med framgång, ännu mera. En annan af de utländske ministrarne, spanjoren de Lacy, säges ha emottagit konungens hemliga papper till förvar; såväl han
1 König var den som för tillfället styrde gardet; chefen (Fersen) och bada majorerna voro borta, öfverstlöjtnant var den 76-årigc Ehrenkrook, bröderna Scbeffers svåger.
2 Beylons trohet mot konungen torde fa anses höjd Öfver allt tvifvel. De meddelanden han stundom gjorde Österman kunna endast hafva af se 1 1 att bereda honom insteg hos O. i konungens intresse.
Digitized by
Källa: Internet Archive ·