Sida 188
188 TREDJE KAPITLET.
Man räknade alltså i första rummet på Frankrikes diplomatiska tjenster i London, Wien och Petersburg och hoppades som en frukt deraf, att England skulle tillbakahålla Ryssland, Österrike hindra konungen af Preussen från att angripa Pommern samt Ryssland måhända kunna förmås att med tiden öfvergifva den preussiska alliansen och i stället knyta närmare förbindelser med Frankrike och Sverige. Man hyste visserligen betänkligheter att sjelf återupptaga den genom revolutionen afbrutna förbundsunderhandlingen med Ryssland — sådant kunde lätt tydas som svaghet och skulle göra ett ofördelaktigt intryck på Porten, hvilken i Sverige numer såg en bundsförvandt — men man hade ingenting emot, att franska hofvet inledde och bemedlade en sådan underhandling, i synnerhet om det sjelft inginge i förbundet; dock borde man tillika erbjuda sin bemedling i striden emellan Ryssland och Turkiet. Förhoppningarna om ett vänskapligt förhållande till Ryssland ökades, sedan baron Taube återkommit med ett »nog fryntligt» svar från kejsarinnan1, öch sedan ryska hofvet gifvit både baron Ribbing och de förenade franske och spanske ministrarne bestämda försäkringar om sina fredliga afsigter. Man kom nu i Stockholm på den tanken att genom en särskild ambassad söka helt och hållet vinna kejsarinnans bevågenhet eller åtminstone komma på det klara med hennes politik. Man tog till förevändning storfursten Pauls nyss uppnådda myndighetsålder (han var hufvudman inom Holstein-Gottorpska ätten); till ambassadör utsågs riksrådet grefve Posse, hvilken dels var en pålitligare målsman för Sveriges intressen än baron Ribbing, dels ock genom sina många förbindelser i Ryssland, der han tio år varit svensk minister, skulle blifva en god bundsförvandt åt Durand och Lacy. Härtill torde kunna läggas, ehuru det ej nämdes, att man ville genom ett så i ögon fallande bevis på
1 I sjelfva verket var det sötsurt. Kejsarinnan sade sig önska freden och vore glad, om konungen hyste samma benägenhet: hon lät honom veta, att ingen mer solid ära funnes än att bevara freden åt sitt folk, >et rlen ne serait conséquemment plus désirable que de rendre inutiles tant de ressorts multipliés qui alnsi qu'ii ne peut échapper aux lumiéres de V. M. sont mis si souvent en action pour détourner de ce princlpe». Hvarken konungens eller kejsarinnans bref var egenhändigt.
Digitized by
Källa: Internet Archive ·