Sida 203
RYSKA HOFVETS MISSNÖJE. 203
hufvudsaken. Här hemma fick ingenting offentliggöras rörande orsakerna till ambassadens inställande; det skulle se ut, som om grefve Posse, h vilken just stod i begrepp att anträda sin färd, af hvarjehanda skäl, såsom sjukdom, den sena årstiden m. m., måst uppskjuta resan1.
Kort efter ambassadens tillbakavisande gjordes från rysk sida ett nytt diplomatiskt schackdrag mot Sverige. Så snart de svenska rustningarna blefvo bekanta, hade danska hofvet genast vändt sig till det ryska med begäran om dess hjelp. I Petersburg var man mycket missnöjd öfver den undfallande tonen i Danmarks deklaration och lät v. Osten veta det2, men man tvekade ej ett ögonblick att villfara dess önskan. Resultatet häraf blef ett bref från grefve Panin till Österman, hvars innehåll den 18 december meddelades riksrådet Falkenberg. Panin erinrade om den betydelse revolutionen egde för Sveriges grannar och det naturliga deri, att dessa voro på sin vakt emot dess möjliga följder. Med så mycket större oro hade derför kejsarinnan erfarit trupprörelserna i Sverige och konungens plötsliga afresa till gränsen. Hon trodde sig böra ofördröjligen låta konungen veta, »att de högtidligaste förbindelser förenade alla Danmarks intressen med Rysslands», och att, så uppriktig än hennes personliga vänskap för konungen af Sverige vore, »hon dock ej kunde med likgiltighet åse något slags fiendtlighet från Sveriges sida mot Danmark, utan skulle betrakta hvarje angrepp mot denna krona, på hvad ort, under hvad förevändning och på hvad sätt det vara månde, såsom ett angrepp mot sina egna intressen». Kort efter Österman infanu sig hos' Falkenberg den preussiske chargé d'affaires Behnisch i samma ärende; utan att vara dertill instruerad af sitt hof ansåg han sig böra understödja
1 U. Scheffer till Falkenberg 5 dec. 1772: Brokind. Falkenbergs
i not till Österman, bil. den senares dep. — dec.
2 Osten ursäktade sig på följande sätt: Ovissheten hvad Ryssland ville göra, dess önskan att undvika hvarje utbrott före freden med turkarne, dess eget språk gent emot Sverige intill den si9ta deklarationen, hvars styrka vi ej kunde med visshet förutse, allt detta uppfordrade oss till försigtighet. Vi måste undvika striden nu, medan vi i Norge kunde göra endast ett svagt motstånd, men vi ha ej bundit våra händer för framtiden, v. Osten till Numsen (i Petersburg) 29 dec.
Digitized by
Källa: Internet Archive ·