Tillbaka Read Runeberg

Sveriges politiska historia under konung Gustaf IIIs regering

Originalsida 215
Originalsida 215
Originalsida 214
Originalsida 215
214–215

Sida 215

DANMARKS OCH RYSSLANDS PLANER. 215

verket så, som Guldencrone skref till v. Osten, att äfven den danska deklarationen ingenting annat afsåg än att enligt de förbundna hofvens aftalade förställningspian missleda konungen af Sverige, beröfva honom hvarje förevändning till allvarliga rustningar och gifva hvarje ytterligare steg å hans sida utseendet af fiendtlighet1. Alla Frankrikes bemödanden både i Stockholm och Köpenhamn att föra de båda grannstaterna tillsammans voro fruktlösa; misstroendet var på båda ställena allt för starkt. Hvilka Rysslands afsigter voro, ser man af de instruktioner, som Panin meddelade Österman på samma gång då han sände honom deklarationen. Han sade honom, att Rysslands ingripande i Sveriges inre angelägenheter ej kunde komma i fråga, förr än det slutit fred med Porten. För att kunna uppträda med framgång behöfde Ryssland svenska medhjelpare i Finland; för Skåne finge Danmark sörja, dock borde Österman ha ett öga äfven åt detta håll; hvad Pommern beträffar, berodde framgången af ställningen inom tyska riket, i synnerhet i Österrike. Emellertid skulle Österman hålla Rysslands vänner vid godt mod och söka nya anhängare bland Hattarne, hvilka äfven torde vara mindre nöjda; särskildt skulle han med »délicatesse» söka vinna Fersen. Han skulle icke vidare arbeta på återställande af 1720 års regeringsform, utan endast derpå, att de väsentligaste punkterna i densamma kunde återinföras, ty härtill skulle möjligen äfven konungens bifall kunna vinnas; han fick befallning att utarbeta ett förslag i detta syfte2.

I sitt svar på detta bref (jan. 1773) redogjorde Österman utförligt för ställningar och förhållanden i Sverige. Han sökte under hand, så mycket omständigheterna medgåfve, underblåsa det missnöje, som förefunnes både bland Hattar och Mössor, men utdelade penningar endast åt sådana, som mist sina platser i följd af revolutionen och derför lede nöd. Till dem som önskade en förändring räknade Österman först och främst de forna mösscheferna, de nuvarande

1 Guldencrones dep. 17, 20 nov., 11 dec. 1772.

2 Panin till Österman ^ nov. 1772.

Digitized by

Google

Källa: Internet Archive ·