Sida 217
ÖSTERMANS OPERATIONSPLAN. 217
fest, afskrifter af den föreslagna regeringsformen o. s. v. Bland den svenska officerskåren verkade icke mer Karl XILs anda, utan allenast fåfängans, som lifvades af hoppet om snar befordran. Österman sökte derför, såsom han skref i ett senare bref, bearbeta denna kår derhän, att den icke skulle lyda order i fall af krig. En svårighet vore dock, att så många Mössor lemnat krigstjensten och blifvit ersatta med konungens anhängare. Genom vänner bland officerarne och en ledamot af krigskonseljen finge Österman underrättelser om de svenska rustningarna1.
Sådan var den uppfattning Rysslands mångårige, erfarne representant i Sverige hyste om dess inre och yttre tillstånd. Man finner, att den ryska korruptionen och det ryska inflytandet för tillfället voro tämligen begränsade i Sverige; åtminstone har Österman ej många verkliga bevis derpå att omtala. Det stod i sjelfva verket ej så illa till, som franske ambassadören Vergennes lät förstå i sina berättelser, i det han antog, att ryska penningar och uppviglingar hade ett mycket vidsträckt spelrum i landet. Denne diplomat hade en naturlig benägenhet att se allt från den mörka sidan. Han beskref tillståndet inom landet ännu ofördelaktigare än det var och började i sina skrifvelser inblanda klander emot konungen och bröderna Scheffer. Han hämtade sina ingifvelser hufvudsakligen från den Fersenska kretsen; sjelf var han ej nöjd med sin ställning och ansåg sig tillbakasatt vid hofvet2.
Långt innan ryska hofvet fått Östermans detaljerade redogörelse för ställningen i Sverige, hade det vidtagit de militära förberedelser, som skulle sätta det i stånd att uppträda med kraft mot Sverige. En större kår under general Elmt, hvilken strax efter revolutionen blifvit tillkallad
1 Östermans dep. _, jan., — febr., ' 1773. Den nämde leda-
r 31 v 12 'o mars
möten af krigskonseljen kan näppeligen vara någon annan än riksrådet Falkengreen.
2 Vergennes' dep. 4. 28 dec. 1772, 22, 26 jan., 15, 26 febr., 9, 15 mars 1773. Jfr Tegnér, a. st. 45 ff. 56 och Geffroy, a. st. I, 185: >la Saéde n'est aujonrdhui qu'un squelette gigantesque, dont les membres disproportionnés sont Incapables de se preter un secours et nn appni mntuels — — il faut donc des coups de riguenr, la Snede ne peut trainer longtemps sans etrc épulsée».
Digitized by
Källa: Internet Archive ·