Tillbaka Read Runeberg

Sveriges politiska historia under konung Gustaf IIIs regering

Originalsida 219
Originalsida 219
Originalsida 218
Originalsida 219
218–219

Sida 219

RUSTNINGAE I RYSSLAND OCH SVERIGE. 219

Under sådana förhållanden voro goda råd dyra. Det gälde först och främst att sätta sig i försvarsskick, så långt omständigheterna medgåfvo. Medlen dertill bestredos genom de franska subsidierna, på hvilka förskott erhölls. I Finland fortsatte man att uppköpa spanmål och andra förråd, försvarsverken vid Kymmene fullbordades, och Sveaborgs fästning sattes af den nye kommendanten J. Sparre i allt bättre skick. Men för öfrigt voro försvarsanstalterna i Finland mycket bristfälliga; öfverbefälhafvaren var ej vuxen sin plats, och hans medhjelpare de Carnall afled hastigt (den 1 mars). Af större betydenhet voro arbetena på stora flottans utrustning, hvilka amiralitetskollegium i januari 1773 fick befallning att med kraft fullfölja. Proviant anskaffades för en eskader af 14 linieskepp och 5 fregatter; båtmanshållets rekrytering hade redan förut anbefalts1.

Samtidigt härmed utvecklades en liflig verksamhet i det svenska kabinettet, allt i största hemlighet och utan att meddelas rådet. Det var i synnerhet på tre punkter af Europa man riktade sin uppmärksamhet: på Koustantinopel för att motarbeta freden emellan Ryssland och Turkiet, på London för att förmå England att motsätta sig de ryska planerna och på Paris för att utverka Frankrikes kraftiga understöd.

Sveriges underhandlingar i Konstantinopel kräfde under närvarande förhållanden den yttersta försigtighet. Svenska beskickningen derstädes förestods af bröderna Gustaf och Ulrik Celsing, af hvilka den förre, utnämd till president i kommerskollegiet och aflöst af den senare, i anseende till de kritiska förhållandena qvarstannade i Konstantinopel till sommaren 1773. Vid underrättelsen om statshvälfningen i Sverige gjorde sig turkarne förhoppning om en svensk diversion mot Ryssland, och denna förhoppning underhölls både af Frankrikes och Sveriges sändebud, för att afhålla Porten från fredsslut med Ryssland. Den svenska beskickningen vågade dock ej öppet förespegla något dylikt, ännu mindre skriftligen utfästa sig dertill; allt gick genom sven-

1 Konseljprotok. krigsår. 29 dec. 1772, 19 jan. 1773. Kapporter af Stackelberg 16 dec, af Joh. Sparre 10 febr.

Digitized by

Google

Källa: Internet Archive ·