Sida 299
GDSTAF III OCH DEN NYA FRANSKA REGERINGEN. 299
hvilken återkallats till hofvet och genom drottningens gunst lätt kunde komma att intaga Maurepas' plats. Den unga drottningens ynnest eftersträfvade han ifrigt, men den var svår att vinna, ty Gustaf hade vid sitt besök i Versailles ej gjort något fördelaktigt intryck på henne. Under sådana omständigheter var det för honom af oskattbart värde att i Paris ega en sådan ambassadör som Creutz, förtrogen med de parisiska förhållandena, älskvärd, smidig, omtyckt i alla kretsar och ej minst vid hofvet. Genom sina talrika skrifvelser, officiela och enskilda, satte han konungen i tillfälle att följa med allt som tilldrog sig i Frankrike; stort och smått, politik och hofsqvaller, Turgots reformer och de nyaste moden, literaturens och teaterns intressantaste företeelser, allt berättas af Creutz med samma älskvärda, okritiska naiveté, hvilken dock ej uteslöt en viss skarpsynthet och diplomatisk fintlighet. Inom den literära verlden skaffade sig konungen en särskild korrespondent i La Harpe, som under några år uppvaktade med redogörelser för nyheter i literaturen. Gustaf III var ingalunda glömd af de franske literatörerna: Marmontel tillegnade honom >Les Incas».
Att konung Gustaf ej var rätt nöjd med sin politiska ställning, skulle man kunna sluta af hvad han genom tredje man lät säga den preussiske ministern grefve Dönhoff, när denne i november 1774 hemkallades till Berlin. Han vore trött, hette det, vid Frankrikes förmynderskap och skulle möjligen kunna genom sparsamhet umbära dess subsidier; han vore benägen att i dess ställe närma sig Preussen och Ryssland och skulle nästa vår trots alla kabaler fullborda resan till Petersburg, men han ville framför allt känna sin morbroders afsigter; hvad han sjelf önskade, vore att vinna ett erkännande af den makt han förvärfvat genom revolutionen. Man vet ej, om man skall anse detta som ett utbrott af verkligt missnöje öfver franska hofvets uppförande eller som en af dessa plötsliga nycker, som ofta förekomma i Gustaf IILs politik. I hvarje fall fick det ej några följder, så mycket mindre som konungen af Preussen befalde sin envoyé att, i fall framställningen förnyades, hän-
Digitized by
Källa: Internet Archive ·