Sida 314
314 FEMTE KAPITLET.
maj:t stadfästades, hvilken under namn af 1777 års »förening» länge utgjorde rättesnöret för stadens styrelse1.
Det sista län, som justitiekansleren denna gång besökte, var Jönköpings, der han fann allting i god ordning och intet enda klagomål afhördes. Men att icke allt var såsom det borde i detta län, visar bäst frih. v. Hegardts berättelse om sitt besök i Jönköping ett år förut: en mängd af allmogen hade hos honom beklagat sig »öfver den oförrätt och det lidande, hvarmed de berättade sig på åtskilligt sätt plågas» af ämbetsmännen, i synnerhet den lägre kronobetjeningen2. Om ett annat län, Hallands, yttrade samtidigt vice landshöfdingen v. Saltza, att der rådde stor oordning och sjelfsvåld hos magistrater och kronobetjening; domaren i orten vore sällan nykter o. s. v. Hvad som på den tiden kunde passera i aflägsna trakter, ser man af följande exempel: den myndige kronofogden Malmborg i Halland företog sig på eget bevåg att efter hållen ransakning häkta både prof oss, länsman och domaren sjelf i anledning af en åtgärd, som han ansåg olaglig3.
Bland den stora mängden af missbruk, som justitiekansleren på sin rundresa framdrog, finnas några, som nästan öfverallt återkommo och derför kunna anses såsom rådande öfver större delen af riket. Sådana voro t. ex. oredorna i uppbördsverket och kronobetjeningens sjelfsvåld, båda beroende af den slappa kontrollen. Ett sådant var fifven olaga stegring af indelta räntor och tionde, som voro anslagna till militären, landtstaten och prästerskapet, i det att räntegifvare tvungos att i sämsta väglaget forsla spanmålen långa vägar från lagsagans ena ända till den andra,
1 Just. kanslis rapport 31 okt., hans bref till landsh. 20. 30 nov., $ dec, hans anmärkningsmemorial mot dens. 8 dec. 1774. Jfr Hertaman och Ringborg, Anteckningar om Norrköpings stad, I. ss. 11 ft, 60 ff. I Östergötland var friherre K. H. StrÖmfelt landshöfding och Filenius biskop.
2 Just. kanslts rapport 23 nov. 1774, v. Hegardts anförande i justitlekonseljen 16 febr. 1776. Landshöfctyng här var frih. K. E. Silfverhielm.
3 Saltzas bref till kongl. maj:t 23 jan., 20 maj 1775. Riksrådet Stockenström och Hermansson till kongl. maj:t från Jönköping 30 okt. 1773. Domaren hade genom handklofvars påsättande velat tvinga en q vin na till bekännelse rörande hor. Malmborg var en bondehöfding: tio socknar erbjödo sin borgen för hans frigifvande. Saltza tillstyrkte konungen att benåda och vinna honom.
Digitized by
Källa: Internet Archive ·