Sida 369
LILJENCRANTS* FIKANS- OCH BBÄNVINS-MEMORIAL. 369
båda rar hufvudändamålet att skaffa kronan ökade inkomster, men derjämte skulle man rinna en ansenlig lindring i bevillningen, man skulle genom förbättradt tillverkningssätt bespara mycken säd, och regeringen skulle ha i sin hand att begränsa både spanmåls- och bränvinsåtgången efter omständigheterna. Liljencrants ville äfven tillskynda landtmannen en fördel genom en lättare afsättning af säden och ett jämnare pris derpå. Enligt hans förslag skulle bränningsrätten för 10 år utarrenderas till förpaktare, en för hvarje stor socken (eller flere smärre tillsammans), hvilken egde att afbränna ett bestämdt qvantum säd årligen och derför erlade till kronan 12 d. 8. m. årligen för tunnan, (i städerna mera); en dylik förpaktare vore skyldig att af jordbrukarne i sitt distrikt emottaga spanmål och till dem aflemna för hvar tunna 10 kannor bran vin jämte dränk; hvad som öfverblefve finge han sjelf försälja till visst pris, dock ej i minut; bran vinsm in uteringen skulle af landshöfdingen öfverlåtas åt personer, som förbunde sig att å ortens bränneri köpa ett visst qvantum. I Finland, i synnerhet dess inre delar, der säden stod i lågt pris, borde kronan sjelf anlägga brännerier för eget behof. Tillverkningens storlek skulle jämkas efter årsväxten; efter beräkning af 200,000 tunnor säd i medeltal skulle kronan göra en vinst af 25 — 30 tunnor guld årligen. I dess ställe skulle den obilliga och tryckande bränvinsbevillningen (omkring 9!/2 tunnor guld årligen) upphöra.
Dessa vigtiga frågor kommo under ompröfning i finanskonseljen på Gripsholm den 11, 12, 13 och 21 okt. 1774 i närvaro af konungen, riksråden Höpken, SchefFer och Hermansson samt Liljencrants. Konseljprotokollen meddela ej mycket om dessa öfverläggningar; men man ser, att uppmärksamheten egentligen riktades på bränvinsfrågan, som ju ock var hufvudsaken i förslaget; endast härifrån var någon betydligare inkomst att vänta inom kortare tid. Men man måste tillse, att man icke derigenom motverkade den stora realisationsplanen; skulle icke en stegrad införsel af spanmål inverka allt för ofördelaktigt på de finansiella förhållandena? Härom beslöt man att rådfråga äfven Söderut?. Hut. under Gustaf III. 24
Digitized by
Källa: Internet Archive ·