Sida 371
BRÄNVINSREGALET. K0MMITTERADB8 YTTRANDEN. 371
ock i sitt memorial förutsett och besvarat dylika anmärkningar. Den regala bränvinsbränningen stod icke i strid med något bestämdt grundlagsbud ; men väl funnos de, som ville räkna bränningsfriheten till »de välfångna gamla privilegier, förmåner, rätt- och friheter», vid hvilka konungen i regeringsformen lofvat bibehålla ständerna, och ännu flere, som ansågo, att konungen derigenom godtyckligt och i strid med regeringsformens § 45 pålade folket en ny konsumtionsskatt, om än på omvägar. Men tydligt var, att om blott det nya förslaget vore till landets gagn, om det endast hölle hvad det lofvade, nämligen befrielse från bränvinsbevillningen, slut på smuggling och lönbränning, måttlig inhemsk tillverkning samt statsverkets upphjelpande, skulle de konstitutionella betänkligheterna förlora sin betydelse vid sidan af så stora fördelar.
Den nedsatta kommissionen, till hvilken äfven kallades presidenten i statskontoret frih. Boye, hade sitt utlåtande färdigt den 15 dec. Meningarna voro mycket delade. Boye såg i förslaget »den enda hufvudsakliga utvägen att underlätta statsbristen» och tillika den som skulle mindre än någon annan betunga undersåtarne. Vid inträffande missväxt kunde tillverkningen lätt inskränkas efter behofvet, och underslefven borde i hvarje fall blifva mindre än nu, enär priset på varan blefve billigare. För utförandet föreslog Boye vissa jämkningar i Liljencrants' plan, hvilken ock ändrades i enlighet dermed; han tillstyrkte, att saken måtte sättas i gång med det första och till en början cirkulärbref utfärdas till landshöfdingarne. Med honom instämde Bielke och Liljencrants. Falkenberg framstälde åtskilliga betänkligheter såväl emot sjelfva grundsatsen, bränvinsregalet, som mot tillämpningen ; hvad som bestämde honom att bifalla den förra, var äfven den omständigheten, att bränningen 1772 blifvit förbuden endast tills vidare och under förutsättning af sädesbrist, hvilken numer upphört; rörande tillämpningen förordade han det ryska sättet, nämligen att kronan privilegierade vissa försäljningsställen och
Fersen och Beylon, hvilken sistnåmde redan i ang. 1774 afrådt konungen från den regala bränningen.
Digitized by
Källa: Internet Archive ·