Tillbaka Read Runeberg

Sveriges politiska historia under konung Gustaf IIIs regering

Originalsida 416
Originalsida 416
Originalsida 416
Originalsida 417
416–417

Sida 416

416 SJUNDK KAPITLET. m

hans privata lån voro ej häller betydliga, af de e. o. subsidierna har han visserligen förfogat öfver mindre belopp, men dessa stiga för åren 1773—1778 endast till omkring 25,000 rdr sp. för hans egen och 20,000 för syskonens räkning1. Längre fram blefvo dock behofven större och subsidierna anlitade till större belopp. Hvad.som nndergräfde finanserna och ökade statsskulden, var ej den egentliga hoflyxen, utan det var militärbudgeten och den utrikes politiken, kronobrännerierna samt de många byggnadsföretagen. För sin egen person hade Gustaf III icke stora behof, utom i en punkt: när det gälde kläder och diamanter. Härpå nedlade han betydliga kostnader, och hofvet och hufvudstaden följde hans exempel. Det var i synnerhet häri den tilltagande lyxen visade sig; franska lyxvaror infördes i stor mängd, ej minst på olofliga vägar. Det var denna yppighet konungen sedan ville hämma genom införande af en nationaldrägt.

Ett sådant hoflif som det nu skildrade, så uppfyldt af nöjen och förströelser, skulle ha gjort en annan konung oduglig för hvarje allvarligt arbete. Men Gustaf III med sin utomordentliga spänstighet räckte till för allt; endast till utseendet glömde han lifvets allvar för dess lek, eller om han glömde det, var det endast för en kort tid — hade han under bullret och glammet på lustslotten åsidosatt regeringspligterna, så kunde han sedan arbeta med så mycket större fart för att godtgöra det försummade. Om hans omgifning i allmänhet för mycket underblåste hans smak för nöjen, saknades ej häller varnande röster och återhållande krafter. Ännu fans icke i denna omgifning någon mäktigare gunstling, som hade intresse af att qvarhålla honom i nöjenas hvirfvel. De som stodo honom närmast af den yngre generationen voro vid denna tid A. F. Munck, Elis Schröderheim och Evert Taube. Den förstnämde, utan intelligens eller bildning, var för konungen endast den trogne och pålitlige tjenaren. Schröderheim var äfven detta, men han var något mera: han roade konungen genom

1 Kostnaderna för den ry9ka resan, hvilka kommo p& 1779 års subsidier, äro af ett annat slag. Liljencrants' redovisning.

Digitized by

Google

Källa: Internet Archive ·